tag:blogger.com,1999:blog-71165960308439340962024-03-13T20:01:23.847+01:00Frihet och ekonomiFrihet och ekonomihttp://www.blogger.com/profile/11946628575623327104noreply@blogger.comBlogger62125tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-32514454821260853902011-03-17T16:06:00.003+01:002011-03-17T16:20:00.986+01:00Mer keynesianism från Economist<span class="Apple-style-span" ><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div>Okej, Eugene Famas teori kanske har <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Efficient_market_hypothesis#Criticism_and_behavioral_finance">fått sig en törn</a> i och med finanskrisen. Men att missa Federal Reserves roll i att blåsa upp penningmängden och tillåta överdriven kreditexpansion åren fram till krisen är att vara aningen naiv. The Economist, annars en utmärkt tidskrift, har de senaste åren fått en allt tydligare fablaisse för att hylla aktivistiska centralbanker. Så också i en <a href="http://www.economist.com/node/18233432">krönika av Buttonwood</a> för ett par veckor sedan, där <a href="http://press.princeton.edu/titles/9409.html">en ny bok</a> av Frydman och Goldberg berördes. </span><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" >Det Buttonwood i grunden säger är att centralbanker bör ta en mer aktiv roll i att stävja prisuppgångar, för att förhindra uppkomsten av bubblor; argumentet för denna intervention skulle vara att det "väger upp" de räddningsinsatser som centralbanken gör i krascher:</span></div><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="color: rgb(51, 51, 51); line-height: 20px; "><blockquote>[C]entral banks should intervene to limit excessive asset-price swings on the upside, just as they have on the downside. The authors suggest the authorities should announce a (very broad) market range and act if prices move beyond it. Practical measures could involve higher margin or collateral measures for those taking bullish bets.</blockquote></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" >Det här låter ju väldigt keynesianskt, och intervenerande. En rimlig invändning kan vara att centralbankerna har begränsad information och att det därför är en bra fråga varför de skulle vara bättre, <i>ex ante</i>, än marknader på att hitta och punktera bubblor där det inte finns underliggande faktorer som backar upp snabb värdeökning. Det lustiga, sett till Buttonwood-texten, är att ett stycke ur Frydman och Goldbergs bok citeras just i stycket innan, som väl summerar den österrikiskt färgade kritiken (utifrån informationsproblemet och nationalekonomisk metodologi), men Buttonwood verkar ignorera det (min fetning):</span></div><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="color: rgb(51, 51, 51); line-height: 20px; "><blockquote>The authors call this the “contingent-market hypothesis”, which they summarise as follows: “The causal process underpinning price movements depends on available information, which includes observations concerning fundamental factors specific to each market. <b>This process cannot be adequately characterised by an overarching model</b>, defined as a rule that exactly relates market outcomes to available information up to a fully predetermined random error at all time periods, past, present and future.”</blockquote></span></span></div>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-89208293447138833762010-05-05T16:04:00.002+02:002010-05-05T16:17:11.699+02:00Två fel gör inte ett rätt<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Den statliga myndigheten <a href="http://www.fi.se">Finansinspektionen</a> föreslår idag ett <a href="http://www.dn.se/ekonomi/tak-vid-nya-bolan-satts-vid-85-procent-1.1088646">tak på bolån</a>, på 85 procent av bostadens marknadsvärde. Och det finns ju skäl till oro över <a href="https://www.avanza.se/aza/press/press_article.jsp?article=135864">hushållens höga belåning</a>. (Samtidigt erbjuder statliga bolåneinstitutet SBAB fortfarande lån till <a href="http://www.sbab.se/2.130/2.149/2.167">95 % av marknadsvärdet</a>. <a href="http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175666990.pdf">Per Nilsson</a> ser ut att kunna bli sannspådd...)</span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Ett lånetak är förstås bara ett försök till att dämpa febern, inte att åtgärda sjukan. Utöver de brister prisregleringar (vilket lånetak är ett exempel på) har och de problem de medför, döljer det det egentliga problemet: att räntorna som Riksbanken sätter är alltför låga, vilket spär på en förnyad bubbla. Detta har jag skrivit om <a href="http://frihetochekonomi.blogspot.com/2009/09/lars-e-o-svensson-igen.html">tidigare</a>. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">(Och förresten: besked kom i dagarna från Riksbanken, och Lars E O Svensson <a href="http://di.se/Default.aspx?pid=205902__ArticlePageProvider">håller som vanligt kvar</a> vid sin benhårda lågräntelinje.)</span></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-6632354897210352402010-04-25T18:05:00.003+02:002010-04-25T18:39:10.621+02:00Avskaffat snatteri - mer incitament till stöld?<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Folkpartiets gruppledare i riksdagen och rättspolitiske talesman, Johan Pehrson, <a href="http://johanpehrson.blogspot.com/2010/04/alliansen-vill-stoppa-tjuven.html">gick nyligen ut</a> med att han vill avskaffa det rättsliga begreppet snatteri, och sortera in brottet under rubriceringen stöld. (Det är dock <a href="http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2008/09&bet=Ju350">ingen ny åsikt</a> från hans sida.) Pehrson vill också kunna genom domstolsbeslut porta vissa personer från affärer, och hoppas på typiskt politikermanér att det här ska medför<span class="Apple-style-span" style="font-family:georgia;">a att "</span><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; color: rgb(41, 48, 59); "><span class="Apple-style-span" style="font-family:georgia;">det skall stå klart för unga att stjäla inte är något som bara händer. Den som börjar stjäla är inne på en farlig väg".</span></span></span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">"Tough on crime"-tänket bakom detta glädjer förstås batongglada väljare, och affärsinnehavare -- de senare får ju genom straffskärpningen en kostnad som de fått stå innan (för övervakning etc. i butiken) genom den betald av skattebetalarna (domstolssystemet) i större grad. Men ur ett rättsekonomiskt perspektiv är det inte alls givet att det här förslaget, om det implementeras, skulle leda till mindre stölder -- kanske tvärtom. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">David Friedman <a href="http://www.daviddfriedman.com/Academic/Hanged_for_a_Sheep/Hanged_for_a_sheep.html">förklarar här</a> varför samma straff för olika allvarliga brott ger brottslingen incitament att begå det mer allvarliga brottet:</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:georgia;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><blockquote>A thief has an opportunity to carry off one animal from the flock. If the penalty is the same whichever animal he chooses, he might as well take the most valuable: "As good be hanged for a sheep as a lamb." The same logic applies to more modern thefts. If we impose the same punishment however large the amount stolen, there is no incremental punishment for taking the VCR as well as the television.</blockquote></span></span></span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-48202357873698107302010-04-21T16:53:00.002+02:002010-04-21T17:20:04.947+02:00Rent-seeking i universitetsvärlden<div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Riksrevisionen pekar i en <a href="http://www.riksrevisionen.se/templib/pages/OpenDocument____556.aspx?documentid=7164">rapport</a> från mars på hur det system för klassificering av kurser inom högre utbildning som finns på plats sedan den senaste reformer, 1993, lett till ojämlikheter mellan olika lärosäten. Olika ämnen ger olika stor ersättning från staten. Dels ges ersättning per <i>helårsstudent</i> (utifrån antal registrerade), dels per <i>helårsprestation</i> (utifrån hur många som gör klart kursen). Kurser inom humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik ger lägst ersättning, såväl per student som per prestation. (De estetiska ämnena får överlägset mest -- se alla belopp och skillnader mellan områden <a href="http://www.hsv.se/download/18.3127d9ec12496ad89237ffe2198/Statistisk_analys_2009_8.pdf">här</a>.) Eftersom institutionerna själva får avgöra vilket utbildningsområde en kurs kvalificerar sig inom finns det incitament för institutionsledningarna att klassificera kurser som ligger nära två olika ämnen som tillhörande det ämne som ger högst ersättning. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">När olika lärosäten gör olika klassificeringar av kurser med samma innehåll får lärosätena olika medel för samma kurser, vilket gör det svårt att utvärdera kvaliteten sett till resurserna, samt försvårar konkurrens och effektivisering. Riksrevisionen pekar på att detta missbruk av systemet är något som emanerar från institutionerna, och lärosätenas ledningar har sällan insyn i det. Regeringen å sin sida styr inte hur klassificeringen ska ske -- det är upp till lärosätena, dvs. till institutionerna -- men ger Högskoleverket i uppdrag att granska klassificeringen. Både Utbildningsdepartementet och lärosätena anser att HSV:s uppföljning visar att det egna lärosätets klassificering följer riksdagens intentioner, så som de uttrycks i resurstilldelningssystemet från 1993, skriver Riksrevisionen. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Problemet är bara att HSV:s index inte mäter klassificeringen gentemot riksdagens intentioner, utan hur lärosätena klassificerar kurser i förhållande till varandra. Lärosätena har inga skäl till att granska varandra, och HSV går inte ända ner på institutionsnivå för att undersöka vad klassificeringen grundar sig på. Klassificeringen blir således ett sätt för institutionerna att, utan någon större insyn, justera sin ekonomiska situation. Lägg därtill det som beskrevs i en <a href="http://www.riksrevisionen.se/templib/pages/OpenDocument____556.aspx?documentid=7132">tidigare rapport</a> från Riksrevisionen, från december 2009, att institutionerna har tämligen fritt skön att omfördela tilldelade medel inom sig, och att det är näst intill omöjligt att följa en tilldelad krona från regeringens anslag hela vägen ner till där den används. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Det är svårt att beskriva detta som något annat än en skyddad verkstad (begreppet <i><a href="http://papedia.wikispaces.com/bureaucratic+capture?f=print">bureaucratic capture</a></i> kommer i åtanke). Pengarna rullar in och incitamenten handlar föga om att effektivisera, göra kvalitetsjämförelser och att lyckas väl i en konkurrens på lika villkor -- snarare om att genom <i>rent-seeking</i> maximera den egna institutionens budget. Högre utbildning är bra och viktigt -- och just därför borde det vara av intresse att kunna granska om de skattemedel som läggs på det används effektivt.</span></div><div><br /></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-87759786988353386712010-04-08T09:19:00.002+02:002010-04-08T09:54:37.235+02:00Bör staten ägna sig åt rymden?<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Ett argument för att låta staten sköta vissa saker är att det finns stordriftsfördelar. Det, samt komplicerade judiciella frågor och en del andra faktorer -- däribland särskilt nationell stolthet och prestige -- har gjort att utvecklingen av forskning om och närvaro i rymden under 1900-talet drivits nästan enbart av stater. Under kalla kriget var det en fråga om både makt och kapplöpning mellan USA och Sovjetunionen; på senare år har Kina klivit fram som en rymdnation i vardande.<br /><br />Men håller argumenten för varför stater ska vara den primära aktören som driver människans utforskning av jordens omkringliggande rum? En artikel i <a href="http://www.economist.com/science-technology/displaystory.cfm?story_id=15543675">Economist</a> nyligen pekade på hur privata investeringar i rymdfärder ökat, och argumenterade väl för varför ökade privata satsningar inom detta fält är gynnsamt. Som artikeln påpekar är NASA, som hitintills varit den främsta drivande kraften i rymdframsteg, en produkt av kalla kriget-eran, och har nu växt till en enorm byråkrati. Som med all offentlig byråkrati har detta utgjort ett hinder för effektiviseringar och förbilliganden. Det har förts fram <a href="http://www.cato.org/pub_display.php?pub_id=5960">förslag</a> om att <a href="http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:_Ipbkt3xFl4J:www.ntu.org/main/press.php%3FPressID%3D332+privatize+nasa&cd=4&hl=sv&ct=clnk&gl=us">privatisera</a> NASA ett flertal gånger, och <a href="http://www.angelfire.com/pa/sergeman/issues/technology/space.html">intresset</a> för <a href="http://www.rymdturism.se/">privata rymdfärder</a> har ökat de senaste åren. <a href="http://www.virgingalactic.com/">Virgin</a>, <a href="http://www.spaceadventures.com/">Space Adventures</a>, <a href="http://www.bigelowaerospace.com/">Bigelow</a> (vars ägare investerat 180 miljoner dollar av egna pengar i utveckling av rymdteknik) och andra är på banan för att ge människor med pengar (och det handlar faktiskt <a href="http://www.arielspace.se/web/page.aspx?refid=7">inte om några astronomiska summor</a>) och intresse möjlighet till ett besök i rymden. När denna marknad växer kommer dessa aktörer självklart att ha ett <i><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/First-mover_advantage">first-mover advantage</a></i>. Turism <a href="http://www.csmonitor.com/2005/0721/p14s01-stss.html/(page)/2">anses av en del bedömare</a> som det bästa sättet att få in privat kapital i rymdforskning.</span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Måhända som ett svar på detta har det <a href="http://www.foxnews.com/story/0,2933,519609,00.html">rört sig mot</a> <a href="http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704375604575023530543103488.html">delvis privatisering</a> av NASA:s verksamhet, och en <a href="http://seattletimes.nwsource.com/html/nationworld/2010922405_nasa29.html">förändring av målen</a> för den. Man kan också tänka sig att fler projekt som Googles <a href="http://www.googlelunarxprize.org/lunar/about-the-prize">Lunar X Prize</a> kommer att dyka upp, vilket ger än mer incitament för privata aktörer att investera. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Den politiska implikationen av ytterligare framstötar ut i rymden är förstås intressant. Catos <i>Space: The Free Market-Frontier</i> (<a href="http://www.cato.org/event.php?eventid=99">konferens</a> och <a href="http://books.google.com/books?id=KutVoTerSxsC&printsec=frontcover&dq=space+the+free+market+frontier&source=bl&ots=uTi4iVwWkJ&sig=xc8ioSCowF8elpwRAaZ_k49wfHk&hl=sv&ei=eYe9S4iiJIP-8AaH9bDSCA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=3&ved=0CBQQ6AEwAg">bok</a>) har några år på nacken nu, men har vissa intressanta uppslag; främst tanken om att rymden skulle kunna fungera som arena för en fri och oreglerad marknad är kittlande. Patri Friedmans <i><a href="http://www.seasteading.org/">seasteading</a> </i>i all ära, men rymden erbjuder mycket större möjligheter för institutionell konkurrens. (Det främsta kruxet torde vara att hantera livsnödvändiga resurser i rymden. Men om det finns resurser i rymden kan detta förhoppningsvis lösas <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_Moon_Is_a_Harsh_Mistress">genom handel med jorden</a>.)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">För <a href="http://www.snsb.se/">Sveriges</a> del då? Ptja, att Christer Fuglesang varit i rymden är förstås en prestigegrej, men personligen tycker jag att det är intressantare om <a href="http://www.ssc.se">Kirunas rymdstation</a> kan bli <a href="http://www.rymdenidag.se/fran-sverige-till-rymden/">utgångspunkt för privata rymdresor</a> inom en snar framtid.</span></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-85843338277110973852010-02-14T15:48:00.005+01:002010-02-15T11:38:10.438+01:00"High-tax libertarianism"<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Lite förvånande var det att se Erik "killar-måste-få-vara-killar" Hörstadius använda uttrycket "high-tax libertarianism" i sin </span><a href="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/s-forlorar-och-vinner-i-host_4262509.svd"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">op-ed</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> i dagens SvD. Det är ett ganska träffande uttryck, men som trots det bara ger en handfull träffar -- icke-relevanta, därtill -- på google. Hörstadius hänvisar också till </span><a href="http://philosophy.unc.edu/people/faculty/geoffrey-brennan"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Geoffrey Brennan</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> som upphovsman till uttrycket.</span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Brennan är en sån där intressant samhällsvetare som verkar i skärningspunkten mellan filosofi och nationalekonomi. Han är medlem i Mont Pelerin Society och var panelist vid dess </span><a href="http://www.mps2009.org/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">konferens</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> i somras (som jag också bevistade), där han även lade fram ett </span><a href="http://www.mps2009.org/files/Brennan.pdf"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">paper</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> med närliggande diskussioner. (Hur Hörstadius har lyckats hitta kopplingen mellan Brennan och uttrycket är förvånande -- jag noterade inte att Hörstadius närvarade vid konferensen. Även om det kan verka fördomsfullt tror jag inte heller att Hörstadius är en regelbunden läsare av </span><i><a href="http://www.pubchoicesoc.org/journal.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Public Choice</span></a></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">, där Brennan förekommit. Man förleds nästan att tro att </span><a href="http://berghsbetraktelser.squarespace.com/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Andreas Bergh</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> spökskriver åt Hörstadius...)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Nå. Så till själva frågan. "High-tax libertarianism" (htl) är ett sätt att beskriva ett frihetligt samhälle, med många av de institutioner libertarianismen uppskattar -- rättssäkerhet, låg korruption, (hyfsat) fri företagsamhet, social tolerans, medborgerliga rättigheter, m.m. -- men där skattetrycket är och förblir högt relativt andra länder. Skandinaviens länder är tydliga exempel på htl-samhällen. Det intressanta för filosofidiskussionen är om ett samhälle upplevs som dåligt/obehagligt, åtminstone för en libertarian, </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">enkom</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> av den anledningen att skattetrycket är högt. (För övrigt torde det intressanta för den enskilde primärt vara om skatterna på just hans eller hennes preferenser är höga, inte vad det aggregerade skattetrycket är.) Ganska snabbt bör man kunna konstatera att låg skatt inte är det enda som avgör om livet är gott eller ej. Som jag framhöll i förra inlägget ser libertarianismen -- med goda skäl -- skatterna som ofrihetens primära grund -- men det är inte den enda grunden. Sovjetunionen hade hyfsat låga skatter, men skatterna sa lite om graden av ekonomisk (och politisk) frihet i Sovjet.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">När tidigarenämnde Bergh vid ett tillfälle vintern 2007 presenterade sin </span><a href="http://berghsbetraktelser.squarespace.com/dkv/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">bok</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> -- som ju också presenterar ett case för hur kapitalism och höga skatter går att kombinera -- ställde han frågan "Är äganderätten stark eller svag i Sverige?". En i publiken svarade att den är svag, vilket Bergh höll med i. Det beror dock på hur man ser det, skulle jag vilja hävda. Den kanske är svag i det att staten lägger vantarna på mycket av våra inkomster. Men den är starkt skyddad i att man 1) har hyfsad förutsägbarhet i hur mycket av lönen man kommer berövas och 2) kan gå till domstol och få sin sak prövad -- på ett internationellt sett ytterst </span><a href="http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2009/cpi_2009_table"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">korruptionsfritt</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> och rättssäkert sätt -- om staten agerat felaktigt. Äganderätten, liksom andra rättigheter, är inte bara vad som står i grundlagen, utan även -- och kanske viktigare -- hur det efterlevs och upprätthålls. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Och här kommer man ner till grundfrågan: bor man hellre i ett land där man vet att 40-50 % av ens inkomst kommer tas av staten, men där man kan påverka (nåja) hur stor den procenten är genom öppna politiska processer; eller i ett land där staten tar, säg, 15-20 %, men gör det helt slumpmässigt, och det inte finns möjlighet att överklaga statens beslut? Var väljer man hellre att, säg, starta ett företag, eller investera? </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Slutsatsen av detta bör inte bli att libertarianer ska sluta bry sig om skatt. Beskattning kan, som jag skrev i förra inlägget, angripas med olika utgångspunkter. Låga skatter kan dock inte i sig ursäkta andra frihetsinskränkningar. (Då riskerar man att hamna där </span><a href="http://dmitrychernikov.com/blog/2008/06/28/monarchy-democracy-laffer/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Hans-Herman</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span><a href="http://www.lewrockwell.com/hoppe/hoppe4.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Hoppe</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> gör.) Så, låt oss säga att htl kan vara en slags strategi för libertarianer som inte vill reformera genom alexanderhugg, utan mer gradvis; man tar sig an andra liberaliseringar först, skatterna sen. Frågan är dock då vad som gör den strategin särskilt libertariansk...</span></div>Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-40196396070265846222010-01-25T15:19:00.004+01:002010-01-25T15:41:03.746+01:00Skatterna som ofrihetens primära grund<div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Man kan ibland undra varför liberaler av olika schatteringar uppehåller sig så mycket vid skatterna. Kan man inte rätteligen påstå att skatterna inte är ett så stort problem, att det finns viktigare frihetsfrågor idag och att även ett högskatteland som Sverige är ett ganska behagligt samhälle att leva i?</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Om man ska ge sig på att "mäta" förtryck är det klart att en hög risk att bli godtyckligt fängslad utan rättegång eller torterad är värre än att behöva ge upp varannan intjänad krona till staten. (Dessutom får man ju oftast nånting tillbaka för den där kronan, även om det ofta inte är vad man skulle spenderat den på själv.) Att ett demokratiskt och rättssäkert samhälle även präglas av tolerans och liberala värderingar i personlighetsfrågor kan vara betydelsefullt för den upplevda friheten (och det är ju faktiskt det upplevda som är det viktiga -- i alla fall under förutsättning att man har möjlighet att göra jämförelser).</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Men i den moderna politisk-ekonomiska diskursen återkommer man ständigt till skatterna. Det är egentligen den tydligaste skiljelinjen i politiken under efterkrigstiden, i alla fall i de västeuropeiska länderna: statens storlek och om skatterna ska höjas eller sänkas. Demokratiska socialister (sossar) och icke-socialister (borgare i allmänhet) har det gemensamma att man har en riktning som utgångspunkt för skattepolitiken, inte något uppsatt mål om en fixerad procentsats. Antingen vill man sänka skatterna successivt eller så vill man höja -- eller möjligen bibehålla -- deras nivåer.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Motståndet mot skatten från höger generellt har tre grunder, varav två används omväxlande i debatten som motivering, medan den tredje är outtalad, eventuellt underförstådd eller intuitivt antagen. Men i den tredje ligger också de djupare filosofiska implikationerna.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Den första grunden handlar om att människor får större makt över sin tillvaro om de får behålla mer av sin inkomst. Detta är det troligen oftast använda skälet. Just eftersom utgångspunkten är medborgarperspektivet och väljares privatekonomi är det svårt att politiskt direkt argumentera mot det. Det ska till en rejäl etatist för att rakt ut meddela sina potentiella väljare att målet för hans eller hennes skattepolitik är att den enskilde ska få mindre kvar i plånboken efter skatt. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Den andra grunden handlar om effektivitet. Det finns både teoretisk och empirisk grund för att det offentliga är sämre på att utnyttja resurser effektivt jämfört med privat sektor. (Och, är viktigt att komma ihåg: privat sektor behöver inte innebära att produktion utförs i en specifik form, som storaktiebolag. Poängen med den privata sektorn är att olika former att organisera produktion kan prövas, de bättre växa och de sämre avta. Denna lärande- och entreprenörsprocess går inte att uppnå eller ens emulera på mer än ett på sin höjd suboptimalt sätt inom det offentliga.) Att staten omhändertar mindre del av medborgarnas pengar innebär att mer pengar stannar i privata händer. Detta motsätter sig vissa förstås av politisk-ideologiska skäl, men inom såväl ekonomisk forskning som modern partipolitik råder hyfsat utbredd konsensus om effektivitetsvinsterna i marknadsekonomi baserad på privat äganderätt. (Den som ännu inte är övertygad kan ju ta en titt på nyligen publicerade </span><a href="http://www.heritage.org/Index/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Index of Economic Freedom 2010</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> och jämföra topplistan med </span><a href="http://puck.sourceoecd.org/vl=2721716/cl=56/nw=1/rpsv/factbook2009/02/01/01/02-01-01-g2.htm"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">välståndslistan</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">.)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Den tredje och mer flyktiga grunden handlar om skatterna som medel för att öka eller minska statens makt och möjligheter. Har man i grunden en skeptisk inställning till staten -- vilket enligt vissa filosofer är den gemensamma nämnaren för alla liberaler -- och vill att dess makt och storlek ska minska, då är sänkning av skatterna ett ganska bra verktyg. Visst, man kan kringskära statens makt i konstitutioner och liknande, men i slutet av dagen hänger det på huruvida staten har pengarna och kanonerna. När det kniper är konstitutionen och domstolarna bara symbolisk fernissa. Vänder sig staten mot medborgarna, då hjälper grundlagsskyddad yttrandefrihet föga när hemliga polisen knackar på dörren 04.30 (för att göra en blinkning till Churchill).</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Lysander Spooner skrev: "The only security men can have for their political liberty, consists in keeping their money in their own pockets." Det är inte bara ett citat som vilket som helst; det pekar på en viktig poäng om idéers betydelse. För att förstå motståndet mot skatterna måste man se att den europeiska borgerligheten hämtat stor del av sin ekonomiska syn från amerikanska ekonomer och filosofer. Det </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">spelar</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> roll att politiker och deras rådgivare har läst Rand och Nozick, Friedman och Hayek. Milton Friedmans betydelse för högersvängen från 1980-talet och framåt kan inte påtalas nog.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Vad är då kopplingen till Spooner? Spooner var jurist, författare, anarkokapitalist och slaverimotståndare en tid då det inte var opportunt att vara det i USA, i mitten av 1800-talet. Spooner verkade inom den politiska traditionen som var skeptisk till politik i allmänhet och den federala regeringens makt i synnerhet; en tradition som går tillbaka till Thomas Jefferson, som starkt värjde sig mot planerna hos vissa andra grundlagsfäder att centralisera makten på federal nivå och frånta delstaterna befogenheter (och därtill skapa en centralbank, en nationell valuta, en stående nationell armé, m.m.). Den federala regeringen i USA hade i början ingen beskattningsrätt av betydelse; denna låg hos delstaterna. Motståndet mot att den federala regeringen skulle växa hängde ihop med motståndet mot federala skatter. Under konfederationstiden fanns det ingen centralmakt som kunde avtvinga delstaterna medel om de inte gick med på det. I den federala politiknivåns utökning såg Jefferson och hans gelikar en snöboll i rullning, som skulle komma att bli svårstoppad. En växande regering skulle komma att behöva växande anslag, och när staten på central nivå hade fått den makten skulle det bli hart när omöjligt att rulla tillbaka den. Skulle en sådan stat sedan hamna i händerna på politiker med skadliga eller farliga ambitioner så skulle det inte finnas någon motpol för att kontrollera den. (Därav också den tydliga maktdelningen </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">inom</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> staten i USA, såväl mellan dess tre grenar som horisontellt geografiskt mellan delstaterna och centralregeringen.)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Vad är då poängen med denna exposé? Den statsskeptiska tradition som utgick från farhågan vad en icke-god stat skulle kunna göra satte starka avtryck i amerikansk politik. Ekon finns kvar idag, till exempel i debatten om vapenrättigheter. Poängen är denna: en regering med onda ambitioner kan inte göra så mycket om den inte har pengar att betala sina hantlangare och utförare med. Inser man detta så inser man också att de friheter vi uppnått hänger på en hyfsat skör tråd. Själva grunden till varför vi skulle vilja ge staten någon endaste av våra slantar är att vi förutsätter att staten kommer att göra något bra med den. Men den dag då statens mål ändras och blir förtryckande, då sitter den redan på våra pengar -- om vi inte har behållit de i våra fickor.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:x-small;"><br /></span></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-90819896780139692622010-01-18T21:25:00.002+01:002010-01-18T21:54:52.963+01:00Varför ingen österrikisk rättsekonomi?<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Inom Chicagoskolan utvecklades under 1900-talets andra hälft teoribildningen rättsekonomi, eller <i>law and economics</i> på engelska. I korthet går det ut på att använda nationalekonomiska verktyg för att analysera juridik, lagar och rättsordningar. Ledande inom området var Guido Calebresi och -- kanske främst -- <a href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/1992/index.html">Gary Becker</a> och <a href="http://uchicagolaw.typepad.com/beckerposner/">Richard Posner</a>. Analyserna började göras av områden som konkurrensrätt ("konkurrensfrämjande" <i>antitrust</i>-lagars effektivitet) och miljörätt (skatt eller avgift, lagstiftning eller <i>tort law</i> för att lösa problem?), men teoribildningen blev uppmärksammad i större utsträckning när den började appliceras på vad som ansågs som inte primärt ekonomiska områden, t.ex. <a href="http://www.idiocentrism.com/becker.htm">familjen</a> och <a href="http://encyclo.findlaw.com/8100book.pdf">brottslighet</a>.</span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Om man bortser från <a href="http://www2.gmu.edu/centers/publicchoice/">public choice-skolans</a> rättsekonomiska inslag -- som primärt handlar om reglers utformning utifrån ett konstitutionellt eller politiskt-ekonomiskt perspektiv -- så har dock inte rättsekonomin utvecklats i någon större utsträckning inom den österrikiska skolan. Det har <a href="http://blog.mises.org/archives/003800.asp">skrivits</a> <a href="http://mises.org/daily/3802">lite</a> <a href="http://mises.org/journals/qjae/pdf/qjae7_4_1.pdf">om</a> <a href="http://mises.org/journals/qjae/pdf/qjae7_4_5.pdf">det</a> <a href="http://mises.org/journals/jls/18_2/18_2_5.pdf">här och där</a>, men ingen genomarbetad teori -- likt t.ex. den om konjunkturcykler, eller om pengar -- finns om rättens roll utifrån ett österrikiskt perspektiv. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Att österrikare kan vara ambivalenta till juridik i sig och dess betydelse är måhända inte underligt. Rothbard, som var tämligen strikt naturrättare, skulle ha svårt att nå samsyn med en konstitutionalist som t.ex. Hayek. (Hayeks <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Law,_Legislation_and_Liberty"><i>Law, Legislation and Liberty</i></a> är för övrigt ett gediget försök att utarbeta en teori om rätten, men den är inte ett renodlat österrikiskt teoriverk. Förvisso finns många viktiga poänger däri, som bygger vidare på Hayeks centrala punkter -- informationsproblemet, centralplaneringens misslyckande -- och förvisso pekas skillnaden mellan evolutionärt framvuxen rätt och av makthavare "skapad" rätt tydligt ut, men Hayek lyckas inte riktigt ta det vidare till att kunna förklara de drivande krafterna bakom positiva rättsliga reformer och förändringar.) Det finns också några grundantaganden inom mainstream-rättsekonomi, som alla österrikare sannolikt skulle vända sig mot:</span></div><div><ul><li><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Det går att göra interpersonella nyttojämförelser och därmed nyttomaximeringskalkyler.</span></li><li><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">"Ekonomisk effektivitet" kan uppnås genom case-specifikt meckande med lagregler.</span></li><li><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Det ackumulerade välfärdsbegreppet (<i>welfare economics</i>).</span></li><li><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Bruket av jämviktsmodeller och fokuseringen på tillstånd istället för processer.</span></li></ul><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Jag skulle trots detta vilja hävda att det inte alls är omöjligt att bena ut en syn på rätten utifrån österrikiska principer. Sådana insikter som incitamentens betydelse, den decentraliserade informationen, entreprenöriella beteenden -- <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Forum_shopping">även inom rätten</a> -- och den icke-positivistiska metoden är alla bra utgångspunkter. Sen är ju förstås ett problem huruvida man ska acceptera staten (även en liten sådan) eller om studiet av rätten utifrån österrikiskt perspektiv nödvändigtvis måste begränsa sig till mänsklig interaktion <a href="http://www.independent.org/store/book_detail.asp?bookID=67">utan ett våldsmonopol närvarande</a>.</span></div></div>Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-34777237555242860282010-01-04T23:31:00.002+01:002010-01-05T00:02:19.003+01:00Mer om Hayek och institutioner<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">I </span><a href="http://frihetochekonomi.blogspot.com/2010/01/ostrom-hayek-och-konservatism.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">förra inlägget</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> skrev jag om Elinor Ostrom, Hayek och problemet med institutionell analys. Jag vill spinna vidare på poängen med att det blir ett problem om man fäster sig vid slutsatsen att de lokalt framvuxna institutionerna är avgörande, om man kombinerar det med Hayeks informationsproblem och därur följande planeringsomöjlighet. Om det är så att lokala institutioner -- som vi inte alltid vet hur de vuxit fram, men inte egentligen behöver veta det heller, så länge vi kan se att de är bättre än andra institutioner -- inte går att förändra utifrån, och särskilt inte hux flux, vad säger det oss om att använda anglosaxisk politisk filosofi i en svensk kontext? Kan man applicera Hayeks samhällssyn, som formades främst av Österrike, Storbritannien och USA, på svenska förhållanden? Eller någon annans för den delen, som verkade i en annan historisk, ekonomisk och kulturell kontext än den svenska? </span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">För att exemplifiera. Ett bärande argument i Hayeks slutsats om planeringens omöjlighet är att medborgare inte kommer att efterleva centrala planer, eftersom planerna inte möter människors preferenser, då dessa formas av lokal kunskap och information som centralplaneraren inte har. Argumentet förutsätts aprioriskt vara sant. I många lägen stämmer det säkert, och intuitivt verkar det rimligt. Men om medborgare faktiskt anpassar sig till statsmakternas lagar och regler i vissa fall, faller inte Hayeks argument då? </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Den institutionella förutsättningen kan fungera som förklaring här. Ta Sverige som exempel. Sverige är ett av den demokratiska världens mest centraliserade länder, med svag maktdelning både horisontellt och vertikalt, starka regeringar, få vetopunkter (se Johanna Ricknes kapitel i boken <i><a href="http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2009/Host/santesson-wilson_peter-reform-haftad/">Reform</a></i> för mer om dessa). Svenskarna som folk har individualistiska och rationalistiska <a href="http://margaux.grandvinum.se/SebTest/wvs/SebTest/wvs/articles/folder_published/article_base_54">värderingar</a>. Samtidigt har svenskarna en oerhört hög grad av tillit, både till varandra och till staten (se t.ex. Bo Rothstein eller Lars Trägårdh om detta). Denna tillit har identifierats som en anledning till varför Sverige har t.ex. så låg grad av korruption i myndighetsväsende, stark rättssäkerhet, få sociala spänningar och hög effektivitet i förvaltningen. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Hayeks antagande om misstro mot centralplanering funkar således mycket sämre i en svensk kontext än i t.ex. en amerikansk, där det finns en tradition av skepsis mot politiker (särskilt i den federala regeringen) ända tillbaka till landets grundande, och därtill en stark maktdelning och federalism. Svenskar har helt enkelt under århundraden vant sig vid en centraliserad stat, och anpassat sitt agerande i stort utifrån det. Således: beslutas det om rökförbud på krogen, då slutar folk att röka. Säger myndigheterna att man ska vaccinera sig, så tas det som en självklarhet. Väldigt få skulle öppet kritisera att vi har politiskt beslutade nationella läroplaner och värdegrunder för skolan, som alla skolor -- oavsett huvudman -- måste följa. Och så vidare. Staten antas helt enkelt i väldigt stor utsträckning agera i medborgarnas (eller iallafall medborgarflertalets) intressen. (FRA-debatten var särskilt intressant ur detta hänseende, eftersom det var första gången på väldigt länge i svensk politisk debatt där staten sågs som ond.)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Vi kan med det återkoppla till diskussionen om Ostrom och institutionell ekonomi. Den sortens institutionsanalys som t.ex. Bo Rothstein gör för att förklara hur Sverige fungerar är induktiv och partikularistisk, i jämförelse med Hayeks österrikiskt deduktiva antaganden om planeringens omöjlighet. Detta ska dock inte ses som en kritik mot Hayek -- hans insikter är av yttersta vikt. Dock tycks det vara svårt att kombinera institutionell analys med det österrikiska analysramverket utan att den ena får stryka på foten.</span></div>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-36884073876629659842010-01-04T06:23:00.004+01:002010-01-04T07:14:23.598+01:00Ostrom, Hayek och konservatism<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Elinor Ostrom, årets </span><a href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/2009/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">"Nobelpristagare"</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> i ekonomi, är inte att räkna som en österrikisk ekonom (hon är inte ens nationalekonom i strikt mening, utan statsvetare). Däremot finns det en del österrikare som gillar Ostrom -- däribland Peter Boettke, borta på Austrian Economists-bloggen. Han </span><a href="http://austrianeconomists.typepad.com/weblog/2009/10/lin-ostrom-political-economist-wins-2009-nobel.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">skrev</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> om Ostrom -- som han är "Lin" med -- då priset tillkännagavs, och medverkade vid samma tid i </span><a href="http://www.econtalk.org/archives/2009/11/boettke_on_elin.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">EconTalk</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">. Boettke har tidigare medförfattat en </span><a href="http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/0415778212/1n9867a-20"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">bok</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> om "Bloomington-skolan", efter Bloomington, Indiana där universitetet där Ostrom verkar ligger.</span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Boettke menar -- och det framkommer tydligast i EconTalk-podcasten -- att Ostroms institutionella ekonomiska forskning går i Smiths, Humes, Mises och Hayeks anda. Och just kopplingen till Hayek sätter fingret på ett centralt metodologiskt problem, särskilt för österrikarna. En av Hayeks stora grejer, först i </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Vägen till träldom</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> men senare även i t.ex. hans </span><a href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/1974/hayek-lecture.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Nobelföreläsning</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">The Pretence of Knowledge,</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> är ju att central planering på avstånd är omöjligt på grund av avsaknaden hos centralplaneraren av den nödvändiga information, som är lokal och utspridd. När Hayek drar ut detta resonemang kommer han fram till att vi -- som forskare, och som människor -- inte kan nå kunskap om allt, och inte bör ha det som mål (Hayek kritiserar utifrån bl.a. detta det han kallar </span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Konstruktivism_(filosofi)"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">konstruktivistisk </span></a><a href="http://www.captustidning.se/index_magazine.php?page=article&id=588"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">rationalism</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">, särskilt i </span><i><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_Fatal_Conceit"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">The fatal conceit</span></a></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">). </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Hayeks slutsats kan leda en till ståndpunkten att man inte bör ha ens ambitionen att förändra vissa samhällsstrukturer, just för att de nödvändiga metoderna för att förändra dem inskränker friheten (eller valfritt annat eftersträvansvärt värde) för mycket. Låter rätt konservativt. Hayek kände sig ju tillochmed nödgad att skriva essän </span><i><a href="http://www.fahayek.org/index.php?option=com_content&task=view&id=46"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Why I am not a conservative</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">, för att värja sig mot detta. </span></span></i></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Tillbaka till Ostrom. Här är mitt problem med institutionell ekonomi/analys. Det har en tendens till sluttande plan ner mot partikularism, i det att lokala förhållanden/institutioner betonas så starkt. Det blir svårt att dra ut några vettiga principer om allt beror på hur det ser ut på marken. Vissa kan av ett sådant förhållningssätt ledas till en konservativ ståndpunkt, att vi ingenting kan göra åt problem som t.ex. armod, epidemier och våld i andra länder/kulturer, och att vi därför också ska avhålla oss från handling enligt "först och främst, skada inte"-principen. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Det är inte givet utifrån österrikisk ekonomi om hur man ska ställa sig till detta. Kanske har Boettke i det en poäng, att vissa luckor bör "fyllas ut" i österrikisk ekonomi -- med t.ex. public choice-teori, eller just institutionell ekonomisk analys. Särskilt när det gäller jämförelser mellan vitt skilda politiska och kulturella system kan det vara så att de österrikiska principerna inte räcker till. Men man får av den anledningen dock inte hamna i fallgropen att samtidigt kasta de österrikiska principerna överbord. Boettkes egen "tre P:n ger tre I:n"-modell är, vilket han själv också påpekar, tänkt att kunna appliceras på vilket samhälle som helst, när som helst genom historien. Det är så anti-partikulärt det kan bli. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Och apropå </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">primum non nocere</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">: vissa </span><a href="http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175667010"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">röster</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> inom svensk biståndsdebatt har lyft fram just institutionernas betydelse för ekonomisk utveckling i fattiga länder. Men om institutionerna är nyckeln, och dessa är lokalt framvuxna och inte går att bygga genom planering på avstånd, vad kan man dra för annan slutsats om man betraktar ett samhälle från avstånd än att man inte ska blanda sig i? Gäller de marknadsekonomiska incitamenten alltid, eller bara i vissa samhällen (med "rätt" institutionella förutsättningar)?</span></div>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-73036100660603147342009-11-13T13:57:00.005+01:002009-11-13T14:39:44.191+01:00Subjektivism och public choice<span style="font-size:85%;">En central del av grunden för österrikisk nationalekonomi är <a href="http://www.huppi.com/kangaroo/L-ausms.htm">subjektivism</a>, dvs att nyttopreferenser och skäl till att handla är subjektiva och enskilda. Detta löper genom hela skolan, från Menger och Mises över Hayek, Kirzner och Rothbard och fram till nutida österrikare. Det är således ett <a href="http://mises.org/journals/rae/pdf/R1_3.pdf">metodologiskt fundament</a>, och kan möjligen sägas vara det avgörande elementet i marginalrevolutuionen. Peter Boettke m.fl. <a href="http://economics.gmu.edu/working/WPE_02/02_01.pdf">skriver</a> t.ex.:<br /><br /><blockquote>The subjectivist or marginalist revolution is widely thought by economists to constitute a major advance in thinking within the field of value theory, an advance through which economists clarified an issue that the previous “objectivist” assumptions in value theory had obscured. It seems to only involve several technical questions in the theory of price, interest, cost, rent, and so forth. To fail to be subjectivist is to revert to a largely discredited viewpoint in value theory.</blockquote></span><span style="font-size:85%;"><br />Österrikare är generellt subjektivister (det kan ofta vara det som skiljer dem från neoklassiker), även om det kan gå olika långt. Ludwig Lachmanns <a href="http://www.auburn.edu/%7Egarriro/r8lachmann.htm">"radikalsubjektivism"</a> har till exempel varit svårsmält för vissa.</span><br /><span style="font-size:85%;"><br />Därför kan det framstå som aningen underligt ur metodologisk synvinkel när österrikare griper till public choice-förklaringar. Subjektivism, och svårigheten (för att inte säga omöjligheten) i att göra interpersonella nyttojämförelser (i förhand), borde göra det närmast oöverkomligt svårt att modellera varför väljare röstar på det ena eller andra sättet -- vilket är en del i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Public_choice_theory#Claims">public choice</a>. Bryan Caplan <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_Myth_of_the_Rational_Voter#Relation_to_public_choice_theory">utmanar</a> också i sin bok vissa vedertagna föreställningar, som t.ex. att väljare skulle styras av egenintresse (plånboksrösta) i någon större utsträckning.<br /><br />Kärnan i frågan är: om man är av åsikten att preferenser och indifferenskurvor är subjektiva och inte går att utifrån förutsäga -- vilket rimligen leder en till att marknadslösningar och valfrihet är att föredra framför statliga, enhetliga lösningar -- hur kan man då metodologiskt göra anspråk på att kunna modellera varför väljare röstar på ett visst sätt överlag? Röstande torde väl drivas av subjektivism lika mycket som beteende på marknaden? (Med skillnaden att de institutionella förutsättningarna är annorlunda -- vilket dock inte ändrar något i sak i frågan.)<br /></span>Unknownnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-5720330811709530032009-10-26T21:49:00.007+01:002009-10-26T23:14:23.839+01:00Är insiderlagstiftning rimlig?<span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Den nu pågående rättegången i det s k insidermålet (se bl a </span><a href="http://realtid.se/ArticlePages/200704/25/20070425164542_Realtid541/20070425164542_Realtid541.dbp.asp"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Realtid</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">) väcker frågan om rimligheten och ändamålsenligheten i lagstiftning mot insiderhandel. Två reportrar från Dagens Industri har tagit upp frågan i ett intresseväckande </span><a href="http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fstat%3D0%26ArticleID%3D2009%255C10%255C09%255C356115%26SectionId%3DEttan%26menusection%3DStartsidan;Huvudnyheter"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">reportage</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">. </span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Efter att ha bevistat flera av de första rättegångsdagarna kan det konstateras att åklagarna och de åtalade följer två tämligen skilda argumentationslinjer. Åklagarna försöker visa på i </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">ingångslägena</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> samfällda handelsmönster mellan (främst) de två huvudåtalade (</span><a href="http://www.realtid.se/ArticlePages/200908/27/20090827110700_Realtid289/20090827110700_Realtid289.dbp.asp"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Hellers och Hofmann</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">), och att dessa är tillräckligt starka indicier på att Hellers och Hofmann handlat koordinerat -- och utifrån insiderinformation. Ett annat av åklagarnas starka kort är också de kodord och andra tecken som finns i kommunikationen mellan Hellers och Hofmann. Hellers och Hofmanns motargumentation -- som framställs med hjälp av proffsiga powerpoint-presentationer och gedigen retorik -- riktar inte in sig på att motbevisa att kommunikation förekommit (det erkänns till och med för vissa fall), utan att Hellers 1) inte spridit information av insiderkaraktär och 2) att </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">resultaten</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> av deras respektive investeringar i de i åtalet intagna företagen inte utfallit på ett särskilt gynnsamt sätt. Huvudpoängen är alltså att frånvaron av större vinster än de som gjorts visar på att det inte finns något mönster. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Hellers har också framhållit en annan poäng, som är mer av vikt för den principiella diskussionen. I finansbranschen, särskilt bland dem som jobbar på investeringsfonder (Hellers arbetade vid Cevian Capital), ligger det i arbetets </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">natur</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> att man inhämtar, och därmed innehar, mer information än genomsnittsaktören på marknaden. Detta är </span><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">publik</span></i><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> information -- den blir insidermässig i princip först vid det tillfället ett beslut om att t.ex. en fond ska göra en investering fattas. Definitionen på insiderinformation är "information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument” (</span><a href="https://lagen.nu/2005:377"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">SFS 2005:377</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">). Alltså är det dels informationens spridning, dels uppsåtet (att väsentligt påverka priset) som avgör om det är insiderinformation eller ej. Det är svårt för en enskild aktör att avgöra om information som är publik men inte känd av många är att bedöma som "allmänt känd omständighet".</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Det finns olika typer av kritik mot insiderlagstiftning. Ett är juridiskt-tekniskt: att beviskraven är orimliga, eftersom det subjektiva uppsåtet hos den som handlar inte går att bevisa objektivt -- det enda som går att visa på är indicier, vilket är en ytterst bristfällig grund att döma någon på när det handlar om känsliga och potentiellt prejudicerande omständigheter. (Denna kritik förs fram både i </span><a href="http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fstat%3D0%26ArticleID%3D2009%255C10%255C09%255C356115%26SectionId%3DEttan%26menusection%3DStartsidan;Huvudnyheter"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">DI-artikeln</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> och av </span><a href="http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FarticleId%3D2006%255C04%255C28%255C185478%26SectionID%3DEttan%26menusection%3DStartsidanHuvudnyheter"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">forskare i juridik</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">.) Ett annat argument är ekonomiskt: insiderlagstiftning försöker förhindra spridande av information, vilket är en grundsten i (och en av poängerna med, samhällsekonomiskt sett) finansiell handel. Regleringen skapar dessutom kostnader, som kan hävdas vara onödiga, då lagstiftningen egentligen </span><a href="http://www.fff.org/comment/com0403f.asp"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">inte skyddar någon part</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">. (Mer om dessa argument kan läsas i </span><a href="http://www.handels.uu.se/Uppsatser/2006/c_insiderhandel.pdf"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">denna uppsats</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">.) En faktor som spelar in i frågan om information är </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Eugene_Fama"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Eugene Famas</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Efficient_market_hypothesis"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">hypotes om effektiva marknader</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">, och huruvida det är den starka, svaga eller semi-svaga effektiviteten som är rådande. Det som skiljer de tre åt är i huvudsak om vilken typ av information som avgör om ändringar i pris på tillgångar (t.ex. en aktie). Normativt kan man då framhålla att en marknad skulle fungera bäst om ingen gräns dras i lagen mellan vilken information som får och inte får användas -- om någon försöker använda det som idag klassas som insiderinformation skulle det återspeglas i aktiens kursändring. (Vilket kunde ha gjort att finanskrisen inte gått så illa, menar </span><a href="http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/sep/14/banking-recession-regulation"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Anthony Evans</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">.)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Denna sista poäng har diskuterats på </span><a href="http://luflund.wordpress.com/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Luf Lunds blogg</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">. I </span><a href="http://luflund.wordpress.com/2007/05/12/insiderbrott/"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">ett första inlägg</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> framhålls poängen om effektiva marknader. Johan, som brukar kommentera på denna blogg, </span><a href="http://luflund.wordpress.com/2008/03/20/orimlig-insiderlagstiftning/#more-366"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">svarar</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> och framhåller att insiderlagstiftning bör finnas men inskränkas till att reglera hur anställda som handlar med aktier får göra affärer i eget ekonomiskt intresse. Man kan avseende detta peka på att detta ofta regleras inom branschen själv -- exempelvis </span><a href="http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FArticleID%3D2009/10/05/355497%26sectionid%3Ddinapengar%26%3D0expressen"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">hade Cevian ett avtal med Hellers</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> (och alla andra anställda) som förbjöd de anställda att handla med aktier för egen del utan tillstånd från ägarna. (Det är på grund av att Hellers bröt mot detta avtal som han fick gå från Cevian.) Utifrån ett sådant avtal skulle företaget vid avtalsbrott kunna föra talan i civilmål mot den anställde, utan att lagstiftning behövs. Skulle en branschpraxis utvecklas med sådana interna avtal så skulle ett företag som inte har sådana sannolikt att förlora förtroende och därmed kunder. (Sen kan man förstås diskutera om sådana ryktesmekanismer är ett fungerande alternativ till lagstiftning rent generellt, men mot bakgrund av att insiderlagstiftningen </span><a href="http://www.fff.org/comment/com0306f.asp"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">tycks fungera tämligen illa</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> så bör öppenhet inför alternativ finnas. Denna poäng framhålls av t.ex. </span><a href="http://www.fff.org/blog/jghblog2008-11-20.asp"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Jacob Hornberger</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">.)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Genom de finansiella marknadernas internationalisering har frågor rörande deras reglering också mer och mer kommit att hanteras på övernationell nivå. De lagregler som Sverige har om insiderhandel och marknadsmissbruk i övrigt </span><a href="http://www.regeringen.se/sb/d/5019/a/41200"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">bygger</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> också på ett </span><a href="http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/single_market_services/financial_services_transactions_in_securities/l24035_sv.htm"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">EU-direktiv</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">. Alltså finns ett problem som förstås är genomgående för all lagstiftning som bygger på EG-rätt: det ska krävas mycket för att ett land ska gå direkt emot tanken i direktivet. Och eftersom EU enats om att insiderhandel är fel, blir det svårt att förmedla bilden av att regleringar som syftar till att förbjuda sådan handel leder till </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Unintended_consequence"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">oförutsedda konsekvenser</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> -- till exempel rättsosäkra processer, rättsekonomisk ineffektivitet och gränsdragningsproblem.</span></div>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-81124875410532051522009-09-06T17:49:00.005+02:002009-09-06T17:54:17.931+02:00Friedman, Rothbard och "effektivitet"<span style="font-size:85%;">I </span><a href="http://www.amazon.com/Free-Choose-Statement-Milton-Friedman/dp/0156334607/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1252249626&sr=8-1"><span style="font-size:85%;">"Free to choose"</span></a><span style="font-size:85%;"> beskrev Milton och Rose Friedman på ett enkelt och lättbegripligt sätt de fyra sätt som pengar kan spenderas på. Jag har inte det exakta citatet här, men så här beskrev Milton det i en intervju 2004 (från </span><a href="http://en.wikiquote.org/wiki/Milton_Friedman"><span style="font-size:85%;">Wikiquote</span></a><span style="font-size:85%;">):<br /><br /></span><blockquote><span style="font-size:85%;">There are four ways in which you can spend money. You can spend your own money on yourself. When you do that, why then you really watch out what you’re doing, and you try to get the most for your money. Then you can spend your own money on somebody else. For example, I buy a birthday present for someone. Well, then I’m not so careful about the content of the present, but I’m very careful about the cost. Then, I can spend somebody else’s money on myself. And if I spend somebody else’s money on myself, then I’m sure going to have a good lunch! Finally, I can spend somebody else’s money on somebody else. And if I spend somebody else’s money on somebody else, I’m not concerned about how much it is, and I’m not concerned about what I get. And that’s government. </span></blockquote><br /><span style="font-size:85%;">(</span><a href="http://www.youtube.com/watch?v=5RDMdc5r5z8"><span style="font-size:85%;">Här</span></a><span style="font-size:85%;"> går det att se Milton själv tala om detta.)<br /><br />Poängen paret Friedman försöer få fram är att den mest effektiva användningen av en krona är när den som tjänat in den spenderar den på sig själv. (Incitamenten för "sig själv" kan i det här fallet sträckas även till den närmaste familjen, men inte längre än så.) Den minst effektiva användningen är när någon får spendera någon annans pengar på en tredje part -- och så funkar staten, menar Friedman.<br /><br />Detta är förstås intressant av flera skäl, men ett är i synen på termen "effektivitet". I det här fallet kan effektivitet definieras som måluppfyllelse, där målet är att minimera slöseri och på billigaste sätt möta en efterfrågan (nyttomaximering, kan man sammanfatta det med). I nationalekonomi används ofta termen "effektivitet", men då med en något annorlunda betydelse på systemnivå. Då innebär effektivitet, brett betraktat, att:<br /><br /></span><blockquote><span style="font-size:85%;">No one can be made better off without making someone else worse off.<br />More output cannot be obtained without increasing the amount of inputs.<br />Production proceeds at the lowest possible per-unit cost. </span></blockquote><span style="font-size:85%;">(Från </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Economic_efficiency"><span style="font-size:85%;">Wikipedia</span></a><span style="font-size:85%;">)<br /><br />Inom rättsekonomin (law and economics) är effektivitet </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Law_and_economics#Normative_law_and_economics"><span style="font-size:85%;">ett av huvudmålen</span></a><span style="font-size:85%;">. Men de informations- och incitamentsproblem som är grunden för Friedmans beskrivning av de "fyra sätten" finns här knappt närvarande. För att ta ett exempel: Ryssland gjorde en skattereform i början av 2000-talet, där inkomstskatten sänktes samtidigt som kontrollen av deklarationer blev striktare. Trots att procentsatsen sänktes blev resultatet av reformen att den totala skatteintäkten ökade. Exempel som detta brukar ibland lyftas i anslutningen till diskussionen om </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Laffer_curve"><span style="font-size:85%;">Laffer-kurvan</span></a><span style="font-size:85%;">. Detta skulle ur ett rättsekonomiskt perspektiv kunna ses som en "effektivisering", tillochmed Paretooptimal -- de som betalar skatt får lägre skatt, men staten får samtidigt in mer skatteintäkter. Men -- om det är det <em>privata</em> spenderandet av pengar som är mest effektivt, är det då inte en <em>in</em>effektivisering att staten får mer pengar?<br /><br />En liknande poäng gjordes av Murray Rothbard, och Thomas DiLorenzo tar upp den i föredraget </span><a href="http://mises.org/resources/f7892b21-c7d2-40af-92d3-65e9a3c9fdd3"><span style="font-size:85%;">"The Rothbardian Theory of Taxes"</span></a><span style="font-size:85%;"> (från ca 25 min och framåt). Rothbards poäng var att "kryphål" i skattesystemet inte behöver betyda ineffektivitet, om de undandragna pengarna används mer effektivt än staten hade gjort -- och får man tro Friedman, så är det troligt.<br /><br />Sedär, österrikarna kanske kan enas med Friedman då och då ändå. :)</span>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-21200747525800702012009-09-03T16:54:00.004+02:002009-09-03T17:33:38.276+02:00Lars E O Svensson, igen<span style="font-size:85%;">Jag <a href="http://frihetochekonomi.blogspot.com/2007/08/centralbankers-principer-och-pragmatik.html">skrev</a> för drygt två år sedan om vice riksbankschef Lars E O Svensson och hans uppenbara fablaisse för att detaljplanera ekonomin.<br /><br />Dagens <a href="http://www.dn.se/ekonomi/riksbanken-lamnar-rantan-oforandrad-1.944227">beslut</a> från Riksbanken, att låta styrräntan ligga kvar på 0,25 procent, fattades av en oenig Riksbank - Lars E O Svensson ville sänka räntan till 0 procent. (Dock tycks han - fortfarande - vara <a href="http://www.dn.se/ekonomi/fragor-till-johan-schuck-om-rantebeskedet-1.944405">i minoritet</a> om denna åsikt i direktionen.)<br /><br />Nollränta har Svensson argumenterat för <a href="http://www.dn.se/ekonomi/reprorantan-bor-pressas-sa-lagt-som-mojligt-1.859572">ett tag nu</a>. Det verkliga skälet kan möjligen vara att Svensson vill återgå till fast växelkurs tillfälligt och <a href="http://www.dn.se/ekonomi/devalvering-av-kronan-en-riskfylld-vag-ut-ur-krisen-1.803366">devalvera kronan</a>, för att undvika deflation.<br /><br />För det första vore det synnerligen skadligt att återvända till devalveringspolitik, något som bidrog starkt till att bygga upp förutsättningarna för 90-talskrisen. För det andra är det bekymmersamt med såpass detaljmässigt interventionistiska ambitioner hos en riksbanksledamot som de som Lars E O Svensson ger uttryck för. Dels eftersom vissa av hans policys, så som den tidigare omskrivna priskontrollen och den <a href="http://www.dn.se/ekonomi/reprorantan-bor-pressas-sa-lagt-som-mojligt-1.859572">expansiva penningpolitiken</a>, med största sannolikhet är skadliga för ekonomin på sikt; dels eftersom det <a href="http://www.dn.se/opinion/debatt/ekonomin-blir-battre-an-vad-riksbanken-spar-1.943957">ingalunda är säkert</a> att de analyser han grundar sina policybeslut på stämmer.<br /><br />Sedan bör man också komma ihåg att deflation inte nödvändigtvis är ett givet dåligt. Som Peter Boettke <a href="http://austrianeconomists.typepad.com/weblog/2009/08/can-i-bring-myself-to-utter-those-words.html">skriver</a>, i ett inlägg i hans pågående debatt med <a href="http://www.marginalrevolution.com/marginalrevolution/2009/08/a-secondbest-theory-of-libertarian-bailouts.html">Tyler Cowen</a>:<br /><br /><blockquote>In this central banking world, it is much more difficult to distinguish between "good" deflation and "bad" deflation. A "good" deflation corresponds to declining prices due to productivity increases, a "bad" deflation corresponds to falling prices that can be attributed to mismanagement of money supply relative to money demand. It is the "bad" deflation that causes fear due to its association with a cummulative rot theory of economic crises. I have argued on the blog and in a number of papers is that due to Milton Friedman's explanation of the Great Depression, economists have fought inflation in theory but feared deflation in practice and did so to such an extent that any downward market correction was met by easy monetary policy to prevent "deflation". The Greenspan years in this interpretation were far from the "perfected practice of a maestro" but instead inflationary practice which produced malinvestment and coordination failures. </blockquote><br />Avslutningsvis vill jag ta upp en sak noterade i <a href="http://www.liberaldebatt.se/">Liberal Debatt</a> för någon månad sen:<br /><br /><blockquote>Vad ska man tro? Privatekonomerna i media säger att människor absolut ska undvika att låna till konsumtion, så som till julklappar eller semestrar - det är ett säkert sätt att riskera att hamna i skuldfällan. Samtidigt tycker nationalekonomerna på Riksbanken och Finansdepartementet att det är alla tiders att sänka räntan, för att underlätta belåning och därigenom konsumtion – "för att få igång ekonomin", som det brukar heta. Lars E O Svensson, vice riksbankschef – som 2007 uttalade att han är positiv till att Riksbanken styr prisutvecklingen mot en på förhand bestämd nivå – ville till och med sänka räntan till 0 procent. Många bedömare, däribland finansminister Anders Borg, höjer nu ett varningens finger för en kommande bostadsbubbla som effekt av låga räntor och fortsatt höga priser.<br />Få se nu. Vilka var några av huvudfaktorerna som gjorde att det blev subprime-kris i USA? Alltför lågt satta räntor från centralbanken, oförsiktig belåning och efterföljande skuldsättning bland privatpersoner, och bostadsbubbla. </blockquote></span>Unknownnoreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-24470308881302061652009-08-05T19:40:00.002+02:002009-08-05T19:48:09.993+02:00SkatteförtryckarindexVia <a href="http://athousandnations.com/2009/08/03/competition-is-the-freedom-to-act-differently-from-others/">Let A Thousand Nations Bloom</a> -- en i övrigt intressant sida om institutionell konkurrens hittar jag en <a href="http://www.concurrencefiscale.ch/papers/IC-Bessard-Tax-Index.pdf">rapport</a> från schweiziska Institut Constant, författad av Pierre Bessard, chef för <a href="http://www.libinst.ch/">Liberales Institut</a>. Rapporten listar ett index över "skatteförtryckande" länder inom OECD, utifrån en sammanvägning av kriterierna skatteattraktivitet, offentlig förvaltning och skydd för finansiellt privatliv.<br /><br />Sverige placerar sig -- förvånande nog -- hyfsat lågt, ungefär i mitten. Indexet må vara ganska tillyxat, men pekar ändå på en viktig fråga: värdet av finansiellt privatliv tenderar att glömmas bort i den internationella <a href="http://www.svd.se/naringsliv/varlden/artikel_3302349.svd">kampen om skatteintäkter</a>.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-70164944646234109612009-08-04T16:35:00.007+02:002009-08-04T17:44:11.812+02:00Österrikisk kufsekterism<span style="font-size:85%;">Tillbaka efter ett visst uppehåll.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Det finns tre viktigare centra i USA där den s.k. </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Austrian_school"><span style="font-size:85%;">österrikiska</span></a><span style="font-size:85%;"> </span><a href="http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175663031"><span style="font-size:85%;">nationalekonomiska skolan</span></a><span style="font-size:85%;"> är framträdande: </span><a href="http://econ.as.nyu.edu/page/home"><span style="font-size:85%;">New York University</span></a><span style="font-size:85%;"> (med bl.a. Israel Kirzner), </span><a href="http://economics.gmu.edu/"><span style="font-size:85%;">George Mason University</span></a><span style="font-size:85%;"> utanför Virginia (med bl.a. Peter Boettke, Peter Leeson, Gordon Tullock, m.fl.) och </span><a href="http://www.mises.org/"><span style="font-size:85%;">Misesinstitutet</span></a><span style="font-size:85%;"> i Auburn, Alabama. För att vara en tämligen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Heterodox_economics">heterodox</a> inriktning av nationalekonomin är splittringen inom den lite lustig att betrakta.</span><br /><br /><span style="font-size:85%;">Joseph Salerno vid Misesinstitutet höll 1996 ett föredrag om den österrikiska skolans sociologiska utveckling, där han angrep - utan att namnge - vissa företrädare som Salerno ansåg vara "punks". Föredraget lades nyligen uppe på Misesinstitutets </span><a href="http://blog.mises.org/archives/010392.asp"><span style="font-size:85%;">blog</span></a><span style="font-size:85%;">.</span><br /><br /><span style="font-size:85%;">På detta reagerade Peter Boettke vid GMU, som identifierar sig själv som en av de utpekade i föredraget. Boettke skriver ett långt svar på sin </span><a href="http://austrianeconomists.typepad.com/weblog/2009/08/setting-the-record-straight-on-austropunkism-and-the-sociology-of-the-austrian-school-of-economics.html"><span style="font-size:85%;">gruppblogg</span></a><span style="font-size:85%;">, som är kul att läsa för att förstå bakgrunden till de här interna bråken. En av de centrala passagerna är följande: </span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><blockquote><p><span style="font-size:85%;">Rather than punkism destorying the Austrian movement, what is destorying Austrian economics and making it a laughing stock inte the economics profession is anti-intellectualism, insular behaviors such as publishing only in your own journals and self-published books and only citing the work of your friends rather than engagement with the wider profession, and finally engaging in critiques without in fact acknowledging the facts or the arguments one can easily read in those works.</span></p><p><span style="font-size:85%;"></span></p></blockquote><span style="font-size:85%;">Boettkes kollega Dave Prychitko har <a href="http://austrianeconomists.typepad.com/weblog/2009/08/my-take-on-austropunkism.html">också bemött Salerno</a>, genom att plocka fram en underhållande text från 2002.</span>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-85597263496819297292009-02-08T16:00:00.003+01:002009-02-08T16:16:37.197+01:00Globaliseringsrådande och berghska diskussioner<span style="font-size:85%;">I veckan var jag på en konferens med <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/8616">Globaliseringsrådet</a>, om framtidens skattepolitik och socialförsäkringar. Mycket folk var där, många prominenta typer (bl.a. Kjell-Olof Feldt, som skrivit en av <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/5146/a/119889">rapporterna</a> för dagen, Sven-Olof Lodin, som skrev på <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2424359.svd">Brännpunkt</a> samma dag, Leif Mutén, Anna Hedborg, ett par av mina lärare, m.fl.), och diskussionerna var stundtals intressanta (och en del mindre intressanta).<br /><br />I en av pauserna ramlade jag på min bekant och <a href="http://www.ohlininstitutet.org/om-ohlininstitutet/styrelsen">styrelsekollega</a> <a href="http://www.ratio.se/pages/ResearcherStart.aspx?id=160">Andreas Bergh</a>. Det är alltid kul att språka med Andreas, särskilt för en hobbyekonom som mig, och vi hann avhandla ett par intressanta ämnen.<br /><br />1) Andreas bok "<a href="http://www.bokus.com/b/9789175680712.html">Den kapitalistiska välfärdsstaten</a>" är egentligen den första svenska boken i genren "vardagsnationalekonomi". Den bok som startade trenden i den genren, Levitts och Dubners "<a href="http://www.amazon.com/Freakonomics-Revised-Expanded-Economist-Everything/dp/0061234001/ref=pd_sim_b_1">Freakonomics</a>" från 2005 - som numera säljs som pocket på var och varannan flygplatsbokhandel -, fick ett antal efterföljare, till exempel Harfords "<a href="http://www.amazon.com/Logic-Life-Rational-Economics-Irrational/dp/1400066425/ref=pd_sim_b_2">The logic of life</a>" och "<a href="http://www.amazon.com/Undercover-Economist-Exposing-Poor-Decent/dp/0195189779">The undercover economist</a>", Wheelans "<a href="http://www.amazon.com/Naked-Economics-Undressing-Dismal-Science/dp/0393324869/ref=pd_lpo_k2_dp_k2a_3_txt?pf_rd_p=304485601&pf_rd_s=lpo-top-stripe-2&pf_rd_t=201&pf_rd_i=0195189779&pf_rd_m=ATVPDKIKX0DER&pf_rd_r=0WJ2QQXNWEPD5A3XT8TA">Naked Economics</a>" (samt vissa tidigare böcker i genren som fått ett uppsving efter "Freakonomics", som Landsburgs "<a href="http://www.amazon.com/Armchair-Economist-Economics-Everyday-Life/dp/0029177766/ref=pd_sim_b_3">Armchair Economist</a>" och Friedmans "<a href="http://www.amazon.com/Hidden-Order-Economics-Everyday-Life/dp/0887308856/ref=pd_sim_b_4">Hidden Order</a>"). På svenska är det egentligen först "Den kapitalistiska välfärdsstaten" som lyckats lägga fram den nationalekonomiska diskussionen på samma lättlästa sätt (även om den inte har exakt samma anslag som "Freakonomics" etc.).<br /><br />2) En sak jag funderat på en del, som knyter an till "vardagsnationalekonomin", är varför det är så dyrt med taxi i Sverige (i alla fall i Stockholm). Både uppkörningsavgift och taxor är högre än i någon annan stad jag varit i, såväl i USA som i Väst- och Centraleuropa och Asien. Andreas skriver också lite om taxiavregleringen i Sverige i början av 1990-talet i sin ovan nämnda bok. En anledning till att produkter och tjänster blir dyrare är regleringar, vilket höjer producenternas kostnader. <a href="http://www.nutek.se/content/1/c4/67/74/R_2007_23_web_1.pdf">Nutek</a> har beskrivit taxiavregleringen (kanske mer korrekt -omregleringen), men det ger ingen hint om varför det är dyrare i Sverige än andra länder (eller i alla fall är de skäl till fördyrningen de ger inte unika för Sverige, vilket man kan se om man läser <a href="http://www8.umu.se/trum/rapp_2000_3.PDF">denna</a>). Andreas menade att det helt enkelt kan handla om att taxi är en arbetsintensiv tjänst, och att priserna helt enkelt är en effekt av de höga skatterna på arbete.</span><br /><span style="font-size:85%;"><br />3) <a href="http://econ-www.mit.edu/faculty/pdiamond/index.htm">Peter Diamond</a>s inlägg vid konferensen, och <a href="http://www.iies.su.se/~assar/">Assar Lindbeck</a>s svar på detsamma, ansåg jag hade en aningen för optimistisk syn på de svenska socialförsäkringarnas hållbarhet på sikt. Det går såklart att diskutera hur väl deras utformning uppnår de politiska mål som är uppsatta för dem (eller med dem som instrument). Men vad jag diskuterade med Andreas som kanske är intressantare är hur tider av ekonomisk nedgång visar instabiliteten i de löften som socialförsäkringar sätter upp, och i detta fall i synnerhet de som handlar om äldres välmående.<br /><br />Problemet med statliga pensioner är ungefär det här:<br />För att du inte ska supa upp dina pensionspengar, konsumera dem på något annat sätt nu istället för att spara dem, eller göra dåliga placeringar, så kommer staten att ta hand om dem inför din ålderdom.<br />Du har ingen möjlighet att opta ut ur detta.<br />Du har ingen möjlighet att prioritera ned en lång och rik ålderdom, för att istället konsumera dina tillgångar nu - det förstnämnda antas vara något som alla värderar, och som staten därför måste garantera.<br />Staten investerar dina pengar (och andras) på ett sätt som du inte kan påverka - knappt ens genom att rösta.<br />Om dessa investeringar visar sig dåliga, och ditt sparande förlorar i värde, så kommer staten inte att ersätta dig. Det är bara bita ihop och acceptera.<br /><br />Det är kanske den sista poängen som är mest pervers. Välfärdsstaten, som har som ett av sin mål (och existensberättiganden) att "fördela mellan livsperioder", kan eventuellt godtas om den faktiskt levererar den välfärd senare som den utlovar (oaktat alla övriga invändningar mot detta, för denna pongs skull). Men om staten har bort dina pengar kan du inte göra något åt det. Och varför godtas detta av människor? Alternativet, menar förespråkare av dessa system, alltså om människor själva fick ta ansvar för sparandet för äldre dar, vore att vissa skulle göra dåliga val och därmed ojämlikheter uppstå. Men vi accepterar att människor gör olika val vad gäller köp av hus, aktier eller bil, karriärvägar, spel på lotto eller trav - och alla dessa leder till ojämlika utfall. Att undvika risk fostrar rimlighet och försiktighet, så varför är det så svårt att tänka sig att<br />pensioner skulle kunna sparas till privat också?<br /><br />En lösning kunde vara att från staten bara garantera en viss levnadsnivå över en viss ålder, exv. över 75 års ålder, ungefär som ett socialbidrag. Låter det hårt? Well, om de statligt roddade pensionssystemen går back eller crashar hade nog de flesta önskat om de hade kunnat hämta ut sina besparingar innan det hände.<br /><br />I USA pågår en viss diskussion om "<a href="http://www.cato.org/pubs/ssps/ssp8es.html">privatizing</a> <a href="http://www.socialsecurity.org/">Social Security</a>"</span><span style="font-size:85%;"> . En förespråkare för en utveckling åt det hållet som Andreas nämnde är <a href="http://www.nber.org/feldstein/wsj100807.html">Martin</a> <a href="http://www.nber.org/bookstoc/privatizingtoc.html">Feldstein</a>.</span><span style="font-size:85%;"><br /><br /></span></span><span style="font-size:85%;"></span><span style="font-size:85%;">(Andreas har skrivit lite punkter om själva konferensen <a href="http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2009/2/5/losryckta-anteckningar-fran-en-heldagskonferens-om-socialfor.html">här</a>.)</span>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-75481471423783668042009-01-25T14:56:00.003+01:002009-01-25T15:27:46.076+01:00Economists ekonomer<span style="font-size:85%;">Hur nationalekonomin framstår beror till stor del på vilka ekonomer det är som syns. Vid årsskiftet hade Economist en <a href="http://www.economist.com/finance/displaystory.cfm?story_id=12851150">artikel</a> om unga och up-and-coming ekonomer. Detta gör tidningen vart tionde år. Som beskrivs i artikeln var en av de ekonomer som lyftes fram för tjugo år sedan Paul Krugman, 2008 års <a href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/2008/">"nobelpristagare" i ekonomi</a>. Tio år senare förekom också ett namn som skulle komma att inom kort röna uppmärksamhet: Steven Levitt, tillsammans med Stephen Dubner författare till boken <a href="http://freakonomics.blogs.nytimes.com/">Freakonomics</a>, som blev en stor succé och sedermera gick att köpa på vilken flygplatspocketbokhandel som helst (och som dessutom inspirerade ett flertal liknande böcker om trivialnationalekonomi, t.ex. <a href="http://timharford.com/logicoflife/">denna</a> och <a href="http://www.amazon.com/Undercover-Economist-Exposing-Poor-Decent/dp/0195189779">denna</a>).</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Årets upplaga av "nästa generations nationalekonomer" är både intressant och inte särskilt intressant på samma gång. Att <a href="http://faculty.chicagogsb.edu/jesse.shapiro/">Jesse Shapiro</a> vid University of Chicago är föga förvånande - han har ett bra tag omtalats som nästa stjärnskott inom det område av nationalekonomi som har med studier av vardagliga fenomen. Shapiro omnämns tillsammans med <a href="http://www.economics.harvard.edu/faculty/fryer">Roland Fryer</a> som "the intellectual heirs of Mr Levitt". (Jag har för övrigt bevistat ett seminarium med Shapiro vid en konferens i Chicago 2007.) En annan forskare inom "behavioral economics" som omnämns är <a href="http://pages.stern.nyu.edu/~xgabaix/">Xavier Gabaix</a>, även om han tittat mer på reglers inverkan som aspekt inom området.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Någon som väl hade kunnat vara med på listan men som inte är det är Shapiros fru, <a href="http://home.uchicago.edu/~eoster/">Emily Oster</a>. Oster har studerat främst utvecklings- och hälsofrågor. En ekonom som också är verksam i det fältet som nämns i artikeln är <a href="http://econ-www.mit.edu/faculty/eduflo/">Esther Duflo</a> vid MIT. Duflo räknas till en grupp som <a href="http://rupertsimons.blogspot.com/2008/10/deaton-on-randomistas.html">kallas</a> <a href="http://www.economist.com/finance/economicsfocus/PrinterFriendly.cfm?story_id=11535592">"randomistas"</a>, pga deras slumpförsöksbaserade metoder.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Asymmetrisk information, som jag skrivit om tidigare <a href="http://frihetochekonomi.blogspot.com/2008/03/asymmetrisk-information-och-den-hgre.html">här</a>, är ett område som flera av de senaste årens "nobelpristagare" i ekonomi varit aktiva inom. <a href="http://econ-www.mit.edu/faculty/afink/">Amy Finkelstein</a>, även hon vid MIT, har forskat på försäkringsmarknaden i Storbritannien och tittat på hur asymmetrisk information spelar in i dess funktionssätt. Även <a href="http://elsa.berkeley.edu/~chetty/">Raj Chetty</a> rör sig inom området, men med större lutning åt offentlig ekonomi.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Inom makroområdet framhåller Economist <a href="http://econ-www.mit.edu/faculty/iwerning">Iván Werning</a> - åter MIT - som den som fått flest nomineringar till tidningens lista. Inom handelsteori omnämns <a href="http://www.princeton.edu/~mmelitz/">Marc Melitz</a>, som representerar den kuriöst benämnda "<a href="http://74.125.77.132/search?q=cache:IgKx03q-5zQJ:www.econ.au.dk/fag/2105/f06/5_New_NEW_Trade_Theory_Handout1.PPT+%22new+new+trade+theory%22&hl=sv&ct=clnk&cd=6&gl=se">nya nya handelsteorin</a>".</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;"></span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-60859994766274461262009-01-10T23:00:00.003+01:002009-01-10T23:20:15.339+01:00Mitchell om skatteparadis<span style="font-size:85%;">Dan Mitchell, senior fellow vid <a href="http://www.cato.org/people/daniel-mitchell">Cato</a>, chefar även över <a href="http://www.freedomandprosperity.org/">Center for Freedom and Prosperity</a> - som mest är en websida, men som har en hel del matnyttig information om skatt. Mitchell, som nyligen gav ut en <a href="http://www.catostore.org/index.asp?fa=ProductDetails&method=&pid=1441407">bok</a> om skattekonkurrens, har argumenterat väl för betydelsen av så kallade "skatteparadis". Se nedanstående tre videor.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;"><a href="http://www.youtube.com/watch?v=yi0lkJBTi58">The Economic Case for Tax Havens</a></span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;"><a href="http://www.youtube.com/watch?v=Xf14lkyH2dM">The Moral Case for Tax Havens</a></span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;"><a href="http://www.youtube.com/watch?v=aTfZADGK6TY">Tax Havens: Myths vs. Facts</a></span>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-86856659271659174992008-12-23T15:52:00.002+01:002008-12-23T16:06:14.236+01:00Varför är lärare underbetalda?Grundskolan anses vara en rättighet och ska vara lika för alla, och man får därför inte ta ut avgifter i skolan. Detta innebär att skolor inte kan få mer pengar på annat sätt än genom att ha fler elever, och därigenom få "fler skolpengar". Marginalkostnaden för en elev är dock ungefär lika, vilket gör att "marginalvinstkvoten" är i princip konstant för alla skolor. Kommunala skolor ska dessutom inte gå med vinst.<br /><br />Detta leder till att det inte finns någon fungerande prismekanism för att värdesätta lärares arbete. Eftersom de flesta skolor sköts av det offentliga, som har spar- och effektivitetskrav på sig, har skolorna ofta kort om pengar, vilket leder till låga lärarlöner. Skulle skolor t.ex. kunna ta ut avgifter, även frivilliga sådana, så skulle skolor kunna locka till sig bättre lärare. Betygen skulle fortfarande kunna vara det styrande intagningsverktyget, men för skolor som vill profilera sig genom att erbjuda undervisning av lärare med högre kompetens skulle det innebära en möjlighet att erbjuda högre löner. Värdesätter elever och föräldrar duktiga lärare bör det också finnas en vilja att betala dem extra.<br /><br />Eftersom offentliga skolor inte har rektorn som ytterst ansvarig, utan politikerna i kommunen, saknas tydligt ansvar och incitament att göra ett gott jobb som chef. Det har börjat bli bättre på senare år, särskilt i och med friskolereformen och möjligheten för företag att driva skolor och därmed få in näringslivskompetens, men skolorna är fortfarande låsta vid vad de kommunala nämnderna beslutar. Eftersom lärarnas huvudsakliga arbetsgivare är offentliga skolor, som lider av ovanstående problem, så är lärare inget attraktivt jobb, sett till hur lång utbildningen är, hur krävande arbetet kan vara och hur sunkig arbetsplatsen ofta är. Pga detta vill färre personer bli lärare än vad som måhända vore önskvärt. Resultatet av detta är att lärarutbildningarna måste sänka sina krav för att några överhuvudtaget ska söka sig dit. Resultatet i sin tur av detta är att de som faktiskt hankar sig igenom utbildningarna har sämre kunskaper än vad som är önskvärt.<br /><br />Den icke-befintliga prismekanismen, som är resultatet av en politisk prioritering av utjämning och offentlig styrning framför effektivitet och diversifiering, gör att alltså att något av det viktigaste ett samhälle har när det gäller förutsättningar för god kunskapsutveckling - utbildade och engagerade lärare - blir en bristvara. Att ge lärare "befogenheter" och att "uppvärdera" läraryrket räcker inte långt så länge det offentligas förlamande hand kontrollerar i den grundläggande utbildningen.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-85898592452661506462008-07-10T17:07:00.002+02:002008-07-18T16:32:42.810+02:00Individuella fiskerätter (kanske) på vägFör två veckor sedan <a href="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1411555.svd" href_cetemp="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1411555.svd">skrev</a> jag om EU:s fiskepolitik och fiskekvoter på Svenska Dagbladets ledarsida.<br /><br />I dagarna har frågan lyfts i den svenska debatten. Sveriges Fiskares Riksförbund höll igår ett <a href="http://www.yrkesfiskarna.se/nytt.asp?Id=871" href_cetemp="http://www.yrkesfiskarna.se/nytt.asp?Id=871">seminarium</a> i Almedalen där en ny rapport om <a href="http://www.yrkesfiskarna.se/nytt.asp?Id=872" href_cetemp="http://www.yrkesfiskarna.se/nytt.asp?Id=872">individuella fiskekvoter</a> presenterades. Samma dag presenterade också Göran Hägglund ett <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1446541.svd" href_cetemp="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1446541.svd">initiativ till ny fiskepolitik</a> från kd, som går ut på en övergång från kvantitativa fångstkvoter till individuella och överföringsbara fiskerätter. Fiskepolitiken är inte direkt socialministerns bord, snarast jordbruksministerns, men kd-förslaget är ändå ett steg i rätt riktning.<br /><br /><a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1441323.svd" href_cetemp="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1441323.svd">Rapporten</a> från Sveriges Fiskares Riksförbund, författad av <a href="http://www.sli.lu.se/staff_detail.asp?staff_id=13" href_cetemp="http://www.sli.lu.se/staff_detail.asp?staff_id=13">Staffan Waldo</a>, <a href="http://www.viltochfisk.se/kontakt/forklaring.cfm?id=44" href_cetemp="http://www.viltochfisk.se/kontakt/forklaring.cfm?id=44">Anton Paulrud</a> och <a href="http://www.blt.se/nyheter/blekinge/rapport-varnar-for-att-fisket-av-torsk-i-ostersjon-ska-kollapsa%28732288%29.gm" href_cetemp="http://www.blt.se/nyheter/blekinge/rapport-varnar-for-att-fisket-av-torsk-i-ostersjon-ska-kollapsa%28732288%29.gm">Anna Jansson</a>, visar att torsken hotas av utfiskning. Det är inte direkt en nyhet; det har påvisats av forskare ett bra tag. Intressantare är att författarna menar att samhällsekonomiskt ineffektivt - fiskeflottan är för stor för beståndet av fisk, för många fisketillstånd delas ut och subventionerna snedvrider incitamenten i verksamheten. En lösning som föreslås är just <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Individual_Transferable_Quota" href_cetemp="http://en.wikipedia.org/wiki/Individual_Transferable_Quota">individuella fiskerätter</a>. Erfarenheter av system med sådana finns från bland annat <a href="http://www.biology.duke.edu/bio217/2002/fish/management2.html" href_cetemp="http://www.biology.duke.edu/bio217/2002/fish/management2.html">Island</a>, <a href="http://www.colby.edu/personal/t/thtieten/fish-nz.html" href_cetemp="http://www.colby.edu/personal/t/thtieten/fish-nz.html">Nya Zeeland</a> och <a href="http://www.oecd.org/document/46/0,3343,en_2649_33901_2510830_1_1_1_1,00.html" href_cetemp="http://www.oecd.org/document/46/0,3343,en_2649_33901_2510830_1_1_1_1,00.html">flera andra länder</a>. En positiv effekt som har noterats i <a href="http://www.sciencedaily.com/releases/2005/03/050325151157.htm" href_cetemp="http://www.sciencedaily.com/releases/2005/03/050325151157.htm">Kanada</a> är att systemet leder till mindre mängder bortslängd fisk. (Tidigare i år kom också en <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/10179/a/97485" href_cetemp="http://www.regeringen.se/sb/d/10179/a/97485">rapport</a> till regeringen om möjligheterna med större inslag av ägande- och fångsträttigheter i fiskepolitiken.)<br /><br />EU håller för närvarande på att <a href="http://ec.europa.eu/fisheries/cfp/management_resources/rbm_en.htm" href_cetemp="http://ec.europa.eu/fisheries/cfp/management_resources/rbm_en.htm">överväga</a> hur en rättighetsbaserad fiskepolitik skulle kunna utformas. Om Sverige kan bidra till att ett sammanhängande system som leder till ett mer marknadsbaserat system för fisket vore det en mycket viktig insats för att minska utfiskningen.<br /><br />(Texten även publicerad på SvD:s <a href="http://blogg.svd.se/ledarbloggen?ID=8243">ledarblogg</a>.)Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-18415923642754786252008-04-25T16:13:00.003+02:002008-04-25T16:41:07.782+02:00Planekonomiska tendenser från Hägglund<span style="font-size:85%;">Prissättningen på tandläkartjänster är fortfarande fri. Kanske inte länge till. Socialminister Göran Hägglund har aviserat att <a href="http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1125713&lid=puff_1126178&lpos=extra_0">en "riktprislista" ska tas fram</a> för vad olika behandlingar hos tandläkaren "bör" kosta. Målet är att den som går till en tandläkare som tar högre pris än vad "listan" anger ska byta tandläkare, och att denna förbättrade prismedvetenhet ska leda till att tandläkarna pressar priserna.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Grundtanken må vara god - att prismedvetenhet leder till bättre upplysta och mer rörliga konsumenter, vilket leder till att de som tillhandahåller tjänsten (eller varan) inte kan ta ut för höga priser ostraffat - men missar viktiga aspekter. Dels tycks den viktiga hayekianska läxan om <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Economic_calculation_problem#Computational_complexity">planeringens informationsproblem</a> ha missats i detta: är det bra för marknadsekonomin att staten sätter "riktpriser", som bygger på uträkningar som obönhörligen bygger på begränsad information?</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Det andra som missas är att när staten försöker "<a href="http://www.konkurrensverket.se/t/NewsPage____3323.aspx">skapa konkurrens</a>" så öppnar det för kontinuerliga ingrepp i marknaden - och det är en <a href="http://www.cfif.org/htdocs/legal_issues/legal_updates/other_noteworthy_cases/antitrust_paradox.htm">tunn gräns</a> mellan att skydda konkurrens och att intervenera i marknadens funktion. Eftersom tandläkares tjänster och prissättning inte är lika reglerad som annan sjukvård tenderar de att vara dyra, och det kan vara svårt för politiker att försvara (särskilt när <a href="http://www.socialdemokraterna.se/Var-politik/Var-politik-A-till-O/Tandvard/">andra politiker</a> fiskar röster genom skattefinansierade pristak för tandvårdstjänster).</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Tandvården är en bra symbolisk fråga för konflikten mellan frihet och paternalism. Dåliga tänder ger få om några externaliteter, och det är något så ovanligt som ett vårdområde där både privata utförare och fri prissättning florerar. Regeringen har säkerligen frihetliga ambitioner med mycket av sin politik, men tänderna <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/7490/a/91622">vill man inte riktigt låta människor ta ansvar för själva</a>. Det är tydligen problematiskt att vissa väljer bort regelbunden tandvård. I själva verket är det utmärkt att människor får ta större ansvar själva för vård av sin egen kropp. De fall där staten lägger sig i vad man gör med sin egen kropp brukar oftast hänföras till <a href="http://www.infra.kth.se/phil/forskning/tekochet/paternalism.htm">paternalism</a>. Paternalism kräver en stat med stora befogenheter att intervenera i individers frivilliga handlingar, och i det liknar paternalismen definitivt planekonomin.</span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-85932583211630146732008-04-24T19:59:00.002+02:002008-04-24T21:08:30.501+02:00Sjuksköterskestrejken blottar välfärdsstatens kakdilemma<span style="font-size:85%;">Ett antal sjuksköterskor strejkar på sjukhus runtom i landet i dagarna. Motparten i löneförhandlingarna, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), har inte velat gå med på så höga löneökningar som sköterskorna begär. Dock kan inte alla gå ut i strejk; i de fall där arbetsgivaren anser att det vore samhällsfarligt är strejk inte tillåten.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Det hela är mycket underligt. Responsen från allmänheten i media har varit överväldigande på sköterskornas sido, och även många av dem som drabbas av längre kötider har sagt att sköterskorna är "värda mer än de får betalt idag". Ändå har sjuksköterskorna erbarmligt låga löner, och få vill idag utbilda sig till yrket.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Antingen ljuger folk som säger det, eller så är det något annat fel i mekanismen. Lön är pris på arbete, enkelt uttryckt (eller på fritid om man vill se det omvänt). Om någons arbete är värt mycket - vilket personal inom sjukvårdens oftast anses vara - så borde betalningsviljan vara stor. Och det kanske den är. Men samtidigt tycker få att den som vill ha vård snabbare ska kunna betala extra för det, eftersom det skapar "ojämlikhet" i tillgången till vård (och detta kan inte accepteras på det sätt som, säg, ojämlikheten i tillgången till lyxbilar kan, eftersom lyxbilar inte ses som så oundgängligt som sjukvård - med rätta, också). Alla ska betala via skattsedeln, och det offentliga ska bekosta sjukvården. </span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">SKL, arbetsgivarparten, som i det närmaste är monopolist, kan inte betala ut hur höga löner som helst, och har därför ett intresse av att hålla nere löneökningstakten. Men om vanligt folks betalningsvilja för att konsumera vård är så hög (vilket manifesteras genom att man anser att sjuksköterskorna är värda högre löner), varför kommer dessa högre löner inte till stånd? Svaret är just att finansieringen måste ta vägen över staten, och på den vägen utjämnas. </span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Systemet bygger alltså på att allmänheten både vill äta kakan (att sjuksköterskorna ska få rejält högre löner) och ha den kvar (att det "jämlika" finansieringssystemet över skattsedeln kvarstår, och att ingen därmed kan betala någon mer för vård, även om den tycker att det är värt det).</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Lösningen är ganska enkel: fler arbetsgivare behövs, finansiering av vård genom egenavgifter måste kunna förekomma i större utsträckning, och skatten behöver sänkas. Först då kan illusionen om att det offentliga kan trolla fram bra sjukvård utan att betala mer för det brytas.</span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-40896659799249245442008-04-18T18:48:00.002+02:002008-04-18T19:19:20.270+02:00Varliga marknadshyror är bra<span style="font-size:85%;">Dagens framlagda </span><a href="http://www.regeringen.se/sb/d/10039/a/103367"><span style="font-size:85%;">utredning</span></a><span style="font-size:85%;"> (finns som pdf </span><a href="http://www.regeringen.se/sb/d/10283/a/103365"><span style="font-size:85%;">här</span></a><span style="font-size:85%;">), som föreslår en </span><a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=761883"><span style="font-size:85%;">försiktig övergång</span></a><span style="font-size:85%;"> mot marknadsbaserade hyror, är både väntad och välkommen. Inte bara de EG-rättsliga regler som ligger till grund för att det svenska regelverket måste ändras är skäl nog till att att överge den reglerade modellen. Det främsta torde vara att det blir mer rättvist med hyror anpassade efter utbud och efterfrågan.<br /><br />När <a href="http://www.econlib.org/Library/Enc/RentControl.html">tak på hyror</a> läggs - vilket är vad som blir den praktiska konsekvenserna av att de icke vinstdrivande kommunala bostadsbolagens hyressättning, som sker enligt "bruksvärdesprincipen", blir vägledande - uppstår det som inom nationalekonomin kallas "<a href="http://ingrimayne.com/econ/optional/effic/EfficiencyMark2.html">välfärdsförlust</a>": en skillnad mellan betalningsvilja och faktiskt pris vilket leder till <a href="http://www.radda-hyresratten.nu/">underproduktion</a>. Detta inser inte <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Barbro_Engman">s-anknutna</a> Hyresgästföreningen, som menar att det "<a href="http://www.hyresgastforeningen.se/eprise/main/hgf/region/forening/0/everyone/firstPage?ViewMode=&orgId=0&movefirst=firstPageItem20080418_145750550&ItemObjectID=199415">absoluta flertalet</a>" av landets hyresgäster kommer få höjda hyror (<a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=762214">felaktigt</a>, säger experter). </span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Hyresgästföreningar skyddar, i traditionellt facklig-protektionistisk anda, sina medlemmar, alltså de som redan är "insiders" och som vill bevara sin ställning som sådana. Det kan de gott få göra, men då kan man fråga sig varför dessa personer är viktigare att värna om än de personer (230 000 bara i Stockholm) som <a href="http://www.bostad.stockholm.se/Om-bostadskon/Statistik/Kostatistik/">köar</a> för att hitta en hyresrätt.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">TV4:s och SVT:s nyheter har idag intervjuat hyresgäster i. ironiskt nog, Gamla Stan i Stockholm och Örgryte i Glteborg, som oroat sig för konsekvenserna av förslaget. Naturligtvis är de oroliga. Bor man i attraktiva centrala eller höginkomsttagardelar av de större städerna så är efterfrågan större. Att då hålla dessa lägenheters hyror artificiellt låga innebär både en välfärdsförlust och, mer indirekt, en subventionering som sker på bekostnad av hyresgästerna i mindre attraktiva områden. Detta har påpekats ofta och av <a href="http://www.barometern.se/ledare/marknadshyror-innebar-ocksa-sankningar(594111).gm">många</a> <a href="http://marknadshyror.se/">olika</a> <a href="http://www.expressen.se/debatt/1.1071563/det-ar-dags-att-infora-marknadshyror-nu">parter</a>.</span><br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">Ett problem med regeringens approach är att Mats Odell envisas med att säga att regeringen "aldrig" kommer inför marknadshyror, trots att detta förslag - som är lagt av en utredning som Odell gett direktiven till - i princip innebär marknadshyror. Odell har också slirat på frågan om vilken roll EG-rätten spelar. Regeringen bör självklart ha kompetensen att kunna förklara sina förslag, och modet att stå för dem, även när sossetugget kommer igång.</span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116596030843934096.post-58099672203344071232008-03-17T23:35:00.002+01:002008-03-18T00:02:26.710+01:00Asymmetrisk information och den högre utbildningen<p><span style="font-size:85%;">Högre utbildning har flera ekonomiska aspekter som är intressanta, såväl på output- som input-sidan. Den utbildning som är mellan den högsta graden av förväntad utbildning (förut grundskolan, idag i praktiken gymnasiet) och forskningen ges lätt en instrumentell roll, till exempel en klassmönsterbrytande (genom att mål om att fler ska läsa vidare sätts av staten) eller en arbetsmarknadspolitisk (genom att - lite ironiskt kan man tycka - mål om att fler ska läsa vidare sätts av staten).<br /><br /></span><span style="font-size:85%;">Högre utbildning brukar också tas som ett exempel på ett sätt att undvika s.k. <em>adverse selection</em>. Adverse selection uppstår när en part i ett avtalsförhållande har mer information (även känt som asymmetrisk information, vilket var föremålet för ekonomipriset till Nobels minne både <a href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/2001/public.html">2001</a> och <a href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/2007/info.pdf">2007</a>) än motparten och anpassar sitt agerande därefter, på ett sätt som får negativa konsekvenser på det hela taget. Det mest typiska exemplet är <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Adverse_selection#Example:_Insurance">försäkringar</a>. En person med ett visst beteende, som är <a href="http://cepa.newschool.edu/het/essays/uncert/aversion.htm#aversion">risktagande</a> i högre utsträckning av andra, kommer "tjäna" på en försäkring som t.ex. täcker sjukhuskostnader vid skador, medan försäkringsbolaget helst vill ha många kunder som aldrig utnyttjar sin försäkring. Bolaget kan inte veta vilken kund som är vilken typ och den premie som sätts kommer vara fördelaktig för några, men mindre så för andra, vilket kommer leda till ett skevt urval som urholkar försäkringen på sikt.<br /><br />Analogin med utbildning handlar om att högre studier - som ju är en investering den enskilde gör, i huvudsak i högre lön efter avslutade studier, eftersom man avstår från arbetsinkomster under studietiden, och samtidigt skuldsätter sig genom studielån - är en <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Signalling_%28economics%29">signal</a> gentemot kommande arbetsgivare att man är en person som är beredd att investera i sin framtid, och därmed kommer göra ett bra arbete. Arbetsgivare vet ju nämligen inte bara utifrån utfästelser om färdigheter vem av de sökande som faktiskt har det som krävs, utan signalverktyg som detta. (Sen finns det ju många andra poänger med högre utbildning, men de är inte huvudsakligt relevanta i detta sammanhang.) Utbildningars längd motsvarar den mängd tid som vid en analys av ens möjligheter och arbetsmarknaden framstår som rationell att investera i en kommande högre lön.<br /><br />Nu är detta självklart en väldigt stiliserad modell, men några viktiga slutsatser kan (eventuellt) dras. En är att olika åtgärder från staten, som gör det "billigare" att investera i studier, kommer att ställa denna signalmekanism på ända, och göra arbetsgivare mer vaksamma och mindre benägna att se högre utbildning som en sådan given garanti för att personen de eventuell ska anställa är högproduktiv. Kvantitetsmål eller studielön fastställda av staten är sådana åtgärder, som gör att fler studerar än det är ekonomiskt effektivt, vilket genom detta ändå till slut drabbar studenterna själva när de sedan ska söka jobb.<br /><br />Det med adverse selection närbesläktade begreppet <em>moral hazard</em> (båda brukar sorteras under kategorin "marknadsmisslyckanden", och som båda handlar om asymmetrisk information-problematiken) är också relevant vad gäller högre utbildning. I det senare handlar det om att en part ändrar sitt beteende efter att ett avtal kommit till stånd, generellt till ett mer risktagande/slarvigt/icke-rationellt beteende. Om vi återvänder till exemplet <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Moral_hazard#In_insurance">försäkringar</a> så undviks moral hazard-problematiken genom självrisker som försäkringstagaren måste betala själv, som fungerar som en "tröskel" mot alltför stort utnyttjande. Analogvis kan (låga men symboliska) studieavgifter ses som en sådan självrisk i den högre utbildningen. När det är "för billigt" att utbilda sig - vilket är närmast oundvikligt utanför modellen, men oaktat detta kan modellens slutsatser ändå användas - leder det nämligen till att det "går inflation" i högskoleutbildning: för många utbildar sig - till nackdel för studenterna själva, återigen. Ett sätt att komma till rätta med detta är att ha avgifter till studierna som fungerar som tröskel och förhindrar inlåsningseffekter (som kan vara knepiga att <a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=677118">ad hoc-åtgärda</a>).<br /><br />Studieavgifter har naturligtvis fler dimensioner än denna. Däremot är det intressant att idén har framförts <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_305136.svd">av</a> <a href="http://niklasjakobsson.blogspot.com/2007/09/bergh-och-utbildningen.html">lite</a> <a href="http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2007/11/18/det-lutar-at-avgifter.html">olika</a> <a href="http://www.ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=573550&avdelning_1=107&avdelning_2=203">parter</a> i debatten på sistone. </span></p>Unknownnoreply@blogger.com2