Varför är lärare underbetalda?

Grundskolan anses vara en rättighet och ska vara lika för alla, och man får därför inte ta ut avgifter i skolan. Detta innebär att skolor inte kan få mer pengar på annat sätt än genom att ha fler elever, och därigenom få "fler skolpengar". Marginalkostnaden för en elev är dock ungefär lika, vilket gör att "marginalvinstkvoten" är i princip konstant för alla skolor. Kommunala skolor ska dessutom inte gå med vinst.

Detta leder till att det inte finns någon fungerande prismekanism för att värdesätta lärares arbete. Eftersom de flesta skolor sköts av det offentliga, som har spar- och effektivitetskrav på sig, har skolorna ofta kort om pengar, vilket leder till låga lärarlöner. Skulle skolor t.ex. kunna ta ut avgifter, även frivilliga sådana, så skulle skolor kunna locka till sig bättre lärare. Betygen skulle fortfarande kunna vara det styrande intagningsverktyget, men för skolor som vill profilera sig genom att erbjuda undervisning av lärare med högre kompetens skulle det innebära en möjlighet att erbjuda högre löner. Värdesätter elever och föräldrar duktiga lärare bör det också finnas en vilja att betala dem extra.

Eftersom offentliga skolor inte har rektorn som ytterst ansvarig, utan politikerna i kommunen, saknas tydligt ansvar och incitament att göra ett gott jobb som chef. Det har börjat bli bättre på senare år, särskilt i och med friskolereformen och möjligheten för företag att driva skolor och därmed få in näringslivskompetens, men skolorna är fortfarande låsta vid vad de kommunala nämnderna beslutar. Eftersom lärarnas huvudsakliga arbetsgivare är offentliga skolor, som lider av ovanstående problem, så är lärare inget attraktivt jobb, sett till hur lång utbildningen är, hur krävande arbetet kan vara och hur sunkig arbetsplatsen ofta är. Pga detta vill färre personer bli lärare än vad som måhända vore önskvärt. Resultatet av detta är att lärarutbildningarna måste sänka sina krav för att några överhuvudtaget ska söka sig dit. Resultatet i sin tur av detta är att de som faktiskt hankar sig igenom utbildningarna har sämre kunskaper än vad som är önskvärt.

Den icke-befintliga prismekanismen, som är resultatet av en politisk prioritering av utjämning och offentlig styrning framför effektivitet och diversifiering, gör att alltså att något av det viktigaste ett samhälle har när det gäller förutsättningar för god kunskapsutveckling - utbildade och engagerade lärare - blir en bristvara. Att ge lärare "befogenheter" och att "uppvärdera" läraryrket räcker inte långt så länge det offentligas förlamande hand kontrollerar i den grundläggande utbildningen.