torsdag 3 september 2009

Lars E O Svensson, igen

Jag skrev för drygt två år sedan om vice riksbankschef Lars E O Svensson och hans uppenbara fablaisse för att detaljplanera ekonomin.

Dagens beslut från Riksbanken, att låta styrräntan ligga kvar på 0,25 procent, fattades av en oenig Riksbank - Lars E O Svensson ville sänka räntan till 0 procent. (Dock tycks han - fortfarande - vara i minoritet om denna åsikt i direktionen.)

Nollränta har Svensson argumenterat för ett tag nu. Det verkliga skälet kan möjligen vara att Svensson vill återgå till fast växelkurs tillfälligt och devalvera kronan, för att undvika deflation.

För det första vore det synnerligen skadligt att återvända till devalveringspolitik, något som bidrog starkt till att bygga upp förutsättningarna för 90-talskrisen. För det andra är det bekymmersamt med såpass detaljmässigt interventionistiska ambitioner hos en riksbanksledamot som de som Lars E O Svensson ger uttryck för. Dels eftersom vissa av hans policys, så som den tidigare omskrivna priskontrollen och den expansiva penningpolitiken, med största sannolikhet är skadliga för ekonomin på sikt; dels eftersom det ingalunda är säkert att de analyser han grundar sina policybeslut på stämmer.

Sedan bör man också komma ihåg att deflation inte nödvändigtvis är ett givet dåligt. Som Peter Boettke skriver, i ett inlägg i hans pågående debatt med Tyler Cowen:

In this central banking world, it is much more difficult to distinguish between "good" deflation and "bad" deflation. A "good" deflation corresponds to declining prices due to productivity increases, a "bad" deflation corresponds to falling prices that can be attributed to mismanagement of money supply relative to money demand. It is the "bad" deflation that causes fear due to its association with a cummulative rot theory of economic crises. I have argued on the blog and in a number of papers is that due to Milton Friedman's explanation of the Great Depression, economists have fought inflation in theory but feared deflation in practice and did so to such an extent that any downward market correction was met by easy monetary policy to prevent "deflation". The Greenspan years in this interpretation were far from the "perfected practice of a maestro" but instead inflationary practice which produced malinvestment and coordination failures.

Avslutningsvis vill jag ta upp en sak noterade i Liberal Debatt för någon månad sen:

Vad ska man tro? Privatekonomerna i media säger att människor absolut ska undvika att låna till konsumtion, så som till julklappar eller semestrar - det är ett säkert sätt att riskera att hamna i skuldfällan. Samtidigt tycker nationalekonomerna på Riksbanken och Finansdepartementet att det är alla tiders att sänka räntan, för att underlätta belåning och därigenom konsumtion – "för att få igång ekonomin", som det brukar heta. Lars E O Svensson, vice riksbankschef – som 2007 uttalade att han är positiv till att Riksbanken styr prisutvecklingen mot en på förhand bestämd nivå – ville till och med sänka räntan till 0 procent. Många bedömare, däribland finansminister Anders Borg, höjer nu ett varningens finger för en kommande bostadsbubbla som effekt av låga räntor och fortsatt höga priser.
Få se nu. Vilka var några av huvudfaktorerna som gjorde att det blev subprime-kris i USA? Alltför lågt satta räntor från centralbanken, oförsiktig belåning och efterföljande skuldsättning bland privatpersoner, och bostadsbubbla.

10 kommentarer:

Johan Richter sa...

Att säga att Lars Svensson förespråkar priskontroll är väl ganska missvisande. Han förespråkar ett prisnivåmål, vilket inte är samma sak.

Patrick sa...

Skulle du inte säga att styrning av prisnivåer mot ett på förhand bestämt mål är en typ av priskontroll?

Johan Richter sa...

Nej. Den viktigaste (men inte enda) skillnaden mot en priskontroll är vilka medel som används. Vid priskontroll blir det förbjudet att höja priser över en viss gräns.

Vid prisnivåmål bedriver Riksbanken bara den penningpolitik den redan gör på ett lite annorlunda sätt. Fortfarande används samma medel, dvs Riksbanken bestämmer vilka räntor bankerna kan låna till från dem. (För att förenkla.)

Om man inte anser att dagens inflationsmål är en form av priskontroll är inte ett prisnivåmål det heller.

Patrick sa...

I någon större mening går det kanske att beskriva även inflationsmål som priskontroll, men marknadens aktörer kan inte påverka penningmängden. Däremot kan de påverka priserna (måhända kan en enskild aktör inte sätta priserna, men varje aktör kan göra en avvägning utifrån sina vinstmarginaler). Det gör att det är en viss skillnad.

Johan Richter sa...

Spelar det någon roll vilket mål Riksbanken har när medlet är det samma? Riksbanken sätter räntan på samma sätt som innan. Den enda skillnaden är att om inflationen varit lägre än 2% tidigare år försöker den kompensera genom att sikta på högre inflation i år.

Redan idag försöker ju Riksbanken påverka hur priserna utvecklar sig i form av inflationsmålet.

Eftersom man inte försöker påverka relativpriserna av varor, utan bara prisnivån mätt i nominella termer kan man påverka relativt framgångsrikt utan så drastiska åtgärder som priskontroller och utan de problem de medför.

För övrigt kan privata företag påverka penningmängden i dagens system. När Riksbanken väljer att styra räntan måste den samtidigt ge upp kontrollen över penningmängden.

Patrick sa...

Prisernas utveckling(stakt) är en process, men deras nivå är ett mål. Att styra mot ett visst mål och att hantera en process är en viss skillnad, anser jag. Jag kan dock förstå varför skillnaden ur ett visst perspektiv kan ses som semantisk.

Hur menar du att Riksbanken ger upp kontrollen över penningmängden?

Johan Richter sa...

Givet att Riksbanken har satt ett ränetmål kan de inte bestämma penningmängden. En minskning av pennningmängden leder till en höjning av räntan så Riksbanken måste välja vilket mål de vill nå.

Ett annat sätt att formulera det är att när Riksbanken erbjuder banker att låna till en viss ränta kan de inte kontrollera hur mycket bankerna väljer att låna och hur mycket pengar som därmed kommer ut i ekonomin.

Patrick sa...

Fast det finns inget som hindrar att riksbanken kontrollerar penningmängden och räntenivån samtidigt. Det är väl snarast det riksbanker gör mest hela tiden. Och det är inte heller otänkbart att mängden medel bankerna kan låna begränsas. Rent tekniskt alltså.

Johan Richter sa...

"Fast det finns inget som hindrar att riksbanken kontrollerar penningmängden och räntenivån samtidigt."

De kan inte kontrollera båda samtidigt fritt.

Om de begränsar hur mycket bankerna får låna av Riksbanken t ex innebär det att den räntenivå de sätter har mindre betydelse för vilken räntan blir på de lån bankerna förmedlar till varandra.

Anonym sa...

maste kolla:)