Om regeringens förslag klarar sig igenom EU-kommissionens granskning så kommer en handfull branscher (bland annat restauranger, hotell, frisersalonger, hunddagis, taxi, hudvårdssalonger, skomakeri och motorverkstäder) få sänkta socialavgifter vid årsskiftet. Socialavgifterna - dvs det som egenföretagare betalar istället för arbetsgivaravgifter, men som liksom de senare självklart bara är en förtäckt löneskatt - sänks rejält, från 32,4 till 10,2 procent.
Alla skattesänkningar är förstås bra, och skattesänkningar på arbete är särskilt bra, eftersom arbete skapar värde och skatt på arbete gör det mindre attraktivt att arbeta (och mer attraktivt att göra andra saker, och istället leva på olika former av offentliga ersättningar).
Däremot kan man ifrågasätta om skattesänkningar som riktar sig till vissa specifika sektorer är bra i längden. Skatteverket har kritiserat regeringsförslaget för att riskera ökat fusk. Nu ska man inte alltid ta det fiskalas rop om varg på allvar, men det stämmer att selektiva skattesänkningar (eller -höjningar) leder till ändrade beteenden hos medborgarna, eftersom de ekonomiska incitamenten att agera på ett speciellt sätt ökar eller minskar. Ibland kan detta vara motiverat, till exempel av folkhälso- eller miljöskäl, vilket är anledningen till att det finns punktskatter på cigg, krök och soppa (om motiven till dess folkhälso- och miljöskäl är riktiga, moraliska eller på annat sätt motiverade är förstås en annan diskussion).
Mer intressant är då kritiken från de sympatiska organisationerna Företagarna och SACO om att regler, i synnerhet skatteregler, bör vara så neutrala och lika för alla som möjligt. Detta stämmer, och är en poäng som ofta går förlorad: genom att genomgående motivera särlösningar med att det för stunden är bra att justera en bestämmelse till förmån för en viss grupp eller i ett visst syfte, så glider man med tiden längre och längre ifrån generella regler som vilar på principiell grund och gäller lika för alla. (Att återuppnå - eller iallafall öka - neutraliteten i beskattningen var ett motiv till "århundradets skattereform" 1990/91.)
Man glömmer också att när politiker, även borgerliga, talar om skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, så är det ökad progressivitet i skatteskalan och än mer snedvridning av reglerna de förespråkar - även om deras motiv kan synas goda vid första anblick (minska bördorna för de med minst resurser). Det är därför en strävan mot platt skatt främst handlar om en strävan mot neutrala regler och likabehandling.
Självklart hoppas vi att neutraliteten förbättras genom att socialavgifterna även för resterande sektorer snarast också sänks till 10,2 procent. =)
onsdag 25 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar