torsdag 8 april 2010

Bör staten ägna sig åt rymden?

Ett argument för att låta staten sköta vissa saker är att det finns stordriftsfördelar. Det, samt komplicerade judiciella frågor och en del andra faktorer -- däribland särskilt nationell stolthet och prestige -- har gjort att utvecklingen av forskning om och närvaro i rymden under 1900-talet drivits nästan enbart av stater. Under kalla kriget var det en fråga om både makt och kapplöpning mellan USA och Sovjetunionen; på senare år har Kina klivit fram som en rymdnation i vardande.

Men håller argumenten för varför stater ska vara den primära aktören som driver människans utforskning av jordens omkringliggande rum? En artikel i Economist nyligen pekade på hur privata investeringar i rymdfärder ökat, och argumenterade väl för varför ökade privata satsningar inom detta fält är gynnsamt. Som artikeln påpekar är NASA, som hitintills varit den främsta drivande kraften i rymdframsteg, en produkt av kalla kriget-eran, och har nu växt till en enorm byråkrati. Som med all offentlig byråkrati har detta utgjort ett hinder för effektiviseringar och förbilliganden. Det har förts fram förslag om att privatisera NASA ett flertal gånger, och intresset för privata rymdfärder har ökat de senaste åren. Virgin, Space Adventures, Bigelow (vars ägare investerat 180 miljoner dollar av egna pengar i utveckling av rymdteknik) och andra är på banan för att ge människor med pengar (och det handlar faktiskt inte om några astronomiska summor) och intresse möjlighet till ett besök i rymden. När denna marknad växer kommer dessa aktörer självklart att ha ett first-mover advantage. Turism anses av en del bedömare som det bästa sättet att få in privat kapital i rymdforskning.

Måhända som ett svar på detta har det rört sig mot delvis privatisering av NASA:s verksamhet, och en förändring av målen för den. Man kan också tänka sig att fler projekt som Googles Lunar X Prize kommer att dyka upp, vilket ger än mer incitament för privata aktörer att investera.

Den politiska implikationen av ytterligare framstötar ut i rymden är förstås intressant. Catos Space: The Free Market-Frontier (konferens och bok) har några år på nacken nu, men har vissa intressanta uppslag; främst tanken om att rymden skulle kunna fungera som arena för en fri och oreglerad marknad är kittlande. Patri Friedmans seasteading i all ära, men rymden erbjuder mycket större möjligheter för institutionell konkurrens. (Det främsta kruxet torde vara att hantera livsnödvändiga resurser i rymden. Men om det finns resurser i rymden kan detta förhoppningsvis lösas genom handel med jorden.)

För Sveriges del då? Ptja, att Christer Fuglesang varit i rymden är förstås en prestigegrej, men personligen tycker jag att det är intressantare om Kirunas rymdstation kan bli utgångspunkt för privata rymdresor inom en snar framtid.

Inga kommentarer: