onsdag 21 april 2010

Rent-seeking i universitetsvärlden

Riksrevisionen pekar i en rapport från mars på hur det system för klassificering av kurser inom högre utbildning som finns på plats sedan den senaste reformer, 1993, lett till ojämlikheter mellan olika lärosäten. Olika ämnen ger olika stor ersättning från staten. Dels ges ersättning per helårsstudent (utifrån antal registrerade), dels per helårsprestation (utifrån hur många som gör klart kursen). Kurser inom humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik ger lägst ersättning, såväl per student som per prestation. (De estetiska ämnena får överlägset mest -- se alla belopp och skillnader mellan områden här.) Eftersom institutionerna själva får avgöra vilket utbildningsområde en kurs kvalificerar sig inom finns det incitament för institutionsledningarna att klassificera kurser som ligger nära två olika ämnen som tillhörande det ämne som ger högst ersättning.

När olika lärosäten gör olika klassificeringar av kurser med samma innehåll får lärosätena olika medel för samma kurser, vilket gör det svårt att utvärdera kvaliteten sett till resurserna, samt försvårar konkurrens och effektivisering. Riksrevisionen pekar på att detta missbruk av systemet är något som emanerar från institutionerna, och lärosätenas ledningar har sällan insyn i det. Regeringen å sin sida styr inte hur klassificeringen ska ske -- det är upp till lärosätena, dvs. till institutionerna -- men ger Högskoleverket i uppdrag att granska klassificeringen. Både Utbildningsdepartementet och lärosätena anser att HSV:s uppföljning visar att det egna lärosätets klassificering följer riksdagens intentioner, så som de uttrycks i resurstilldelningssystemet från 1993, skriver Riksrevisionen.

Problemet är bara att HSV:s index inte mäter klassificeringen gentemot riksdagens intentioner, utan hur lärosätena klassificerar kurser i förhållande till varandra. Lärosätena har inga skäl till att granska varandra, och HSV går inte ända ner på institutionsnivå för att undersöka vad klassificeringen grundar sig på. Klassificeringen blir således ett sätt för institutionerna att, utan någon större insyn, justera sin ekonomiska situation. Lägg därtill det som beskrevs i en tidigare rapport från Riksrevisionen, från december 2009, att institutionerna har tämligen fritt skön att omfördela tilldelade medel inom sig, och att det är näst intill omöjligt att följa en tilldelad krona från regeringens anslag hela vägen ner till där den används.

Det är svårt att beskriva detta som något annat än en skyddad verkstad (begreppet bureaucratic capture kommer i åtanke). Pengarna rullar in och incitamenten handlar föga om att effektivisera, göra kvalitetsjämförelser och att lyckas väl i en konkurrens på lika villkor -- snarare om att genom rent-seeking maximera den egna institutionens budget. Högre utbildning är bra och viktigt -- och just därför borde det vara av intresse att kunna granska om de skattemedel som läggs på det används effektivt.

Inga kommentarer: