I juli skrev Economist om ön Sark, strax öster om Gurnesey i Engelska kanalen, som är ett av få kvarvarande exempel på formell feodalism (markägarna hade tills nyligen fler platser i den lokala beslutande församlingen än de folkvalda). Sark har haft fördelen att med närmast konsensus (det bor bara 600 personer på ön) kunnat besluta om saker som beskattning, vilket har gjort att den civila administrationen har hållits liten och billig.
Nu ska detta inte ses som ett argument mot demokrati. Däremot kan man notera att såväl Sark som de central- och östeuropeiska länderna är exempel på länder där de offentliga utgifterna, och därmed den statliga administrationen, är i en ökningsfas. Det är tyvärr svårt att, när ett land blir rikare och ser en möjlig att exv. utöka de generella trygghetssystemen, undvika att mängden "red tape" och byråkrati ökar samtidigt. (Och med byråkraterna kommer lätt en svällande stat, lär oss public choice-skolan...)
Som Dan Mitchell uttrycker det: "Government is a luxury good."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar