Ett bråk har blossat upp kring den utredning som finansdepartementet tillsatt för att se över skatteregler för föreningar och stiftelser. Något som diffust kallas "idrotten", i form av Riksidrottsförbundet, är upprörda över att de inte får vara med i utredningen.
Förvisso kan man hävda att en centralorganisation för Sveriges mesta föreningsverksamhet - idrotten - kan både ha ett intresse att påverka en eventuell ny lagstiftning och bidra med kunskaper. Frågan är vad man gör när det senare används som förevändning för att föra fram sina intressen i det förra.
I Sverige har det korporativa systemet varit en viktig del av det politiska systemet under 1900-talet. Med tiden har vi dock dragit oss ifrån det, och allt färre organisationer ges per automatik företräde in i utredningar eller som remissinstanser (några undantag finns förvisso kvar).
Korporativismen har två sidor. En förespråkare för ett ideologibefriat, teknokratiskt lagstiftningsarbete skulle troligen tycka att det är toppen att personer, organisationer och andra representanter bjuds in som "sakkunniga" inom ett visst område, när regler ska ses över. Problemet är att dessa etablerade aktörer - insiders, skulle man kunna kalla dem - är etablerade just eftersom reglerna har gynnat dem, eller att de anpassat sig till reglerna på ett sätt som visat sig gynnsamt. Av sin natur (iallafall om man utgår från rational choice-teori) kommer de att vilja bibehålla de regler som gynnar dem.
Riksidrottsförbundet är nu sura att de inte inbjuds att påverka lagutredningen. Eller, det de inte säger högt: de är rädda att förlora sina räntor. Samma symptom finns överallt hos intressegrupper som av någon anledning bjudits in som sakkunniga och fått påverka reglernas utformning.
Man bör därför ta lugnt på Riksidrottsförbundets kritik. Däremot bör man ställa sig frågan vad som ska avgöra vem som ska få sitta med och diskutera och vem inte. Det är inte plats för intressegrupper, men inte heller för godtycke. Enklast vore kanske att hålla borta de som kan tänkas ha något direkt (ekonomiskt) intresse i hur regelverket utformas. Men då riskerar lagen att endast bli ett område för jurister.
Som Bismarck sa: "Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till."
tisdag 2 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar