Becker och Posner om skatteundvikande

Gary Becker och Richard Posner är två av världens ledande teoretiker inom det intressanta området rättsekonomi (law and economics). Becker fick också ekonomipriset till Alfred Nobels minne 1992 för sitt arbete med att expandera nationalekonomisk analys till delar av den mänskliga samvaron som inte vanligtvis räknas till marknaden, exempelvis kriminalitet och familjestrukturer. (Stephen Dubner och Steven Levitt har populariserat detta med sin bok Freakonomics från 2005, som var början till ett ökat populärvetenskapligt intresse för nationalekonomisk analys.)

Becker och Posner har en gemensam blog, där de skriver insiktsfullt om olika ämnen, främst inom rättsekonomi. Nyligen gjorde de varsitt inlägg om skatteflykt (tax avoidance) och skatteundandragelse (tax evasion) som är läsvärda.

Becker frågar sig inledningsvis varför det inte är förekommer mer skatteundvikande (om man använder det som samlingsbegrepp för legal skatteundandragelse och illegal skatteflykt), när den förväntade vinsten på beteendet är hög. Den beräknas (enkelt uttryckt) genom att sannolikheten att bli upptäckt multiplicerat med summan på böterna subtraheras från sannolikheten att inte bli upptäckt multiplicerat med summan som undandras beskattning. Becker exemplifierar med att om en person kan undandra skattemyndigheten 1000 dollar, böterna för undandragelsen är 20 procent av summan (200 dollar) och risken att bli upptäckt 7 % (så stor andel av deklarationerna granskas av IRS årligen i USA), så blir den förväntade vinsten 916 dollar ((0.93x1000)-(0.07x200)=916).

Två faktorer som Becker identifierar som viktiga för skatteundvikandet är straffets storlek och mängden deklarationer som granskas, respektive hur höga marginalskatterna är. Ju högre marginalskatt, desto större tendens till skatteundvikande (vilket är en central aspekt för teorin om optimal beskattning, med den enkelt illustrerade Lafferkurvan: (för) höga skatter påverkar individers agerande i riktning mot att hellre undvika att redovisa inkomster, vilket leder till mindre skatteinkomster för staten).

Men detta är inte allt, fortsätter Becker. Även institutionella och kulturella aspekter spelar in. Utifrån en kommande studie av Oscar Vela vid University of Chicago konstaterar Becker att exv. personer i yrken där mycket av inkomsten är dricks av naturliga skäl inte kommer redovisa all sin inkomst (det är svårt för staten att kontrollera vad som ges i dricks). Gifta personer tenderar tydligen att undvika skatt i lägre utsträckning än ogifta. Och i vissa system och länder - Becker nämner Ryssland, delar av Östeuropa, Afrika och Latinamerika - är det svårt för staten att få människor att lämna in inkomstdeklarationer överhuvudtaget, varför man föredrar system där skattebasen förskjuts mot mot moms och företagsskatter, som är svårare att fuska med. Det framstår mycket riktigt som logiskt att länder med system som ändrats ofta och där ickedemokratiska system funnits nyligen har lägre grad av tilltro från medborgarna till staten, vilket kan vara en anledning till obenägenhet att inkomstdeklarera (detta bekräftas också i denna studie).

Posner håller i stort med Becker, men noterar ändå att Becker i hans mening underskattar den beräknade kostnaden förknippat med att bli upptäckt vid skattefusk, särskilt rättegångs- och advokatkostnaderna om man ska bestrida åtalet. Mer intressant är dock kanske Posners invändning om informationskostnaden som är involverad: det är inte hur lätt som helst att skatteplanera, och kräver antingen att den tid man lägger ner på det ska vara värd den eventuella vinsten, eller att kostnaden för att låta någon planera ens skatter är lägre än det man räknar med kunna undanhålla staten genom det. Att skatteplanera är inte som att stjäla en cykel, påpekar Posner.

Mer svårmätt är den punkt som både Becker och Posner tar upp, nämligen människors tendens att följa lagen när man uppfattar att andra gör det, för att det är socialt stigmatiserande att uppfattas som en fuskare. (Detta kan i sin tur påverkas av vilka sällskap man vistas i, kan man tänka sig: de skatteundvikande m-ministrar och -tjänstemän som fått löpa gatlopp i media har troligen umgåtts i kretsar där det (av både ideologiska, moraliska och andra skäl) är mer accepterat att undandra skatt än i andra kretsar.)

Vidare diskussion kring Beckers och Posners inlägg finns här.

En bra uppsats kring teorier om skatteundvikande finns här.

Sen finns det en fråga som är relaterad till detta, nämligen hur lagstiftningen kring skatteflykt ser ut (det har jag skrivit om här).