Nu har Fed, ECB mfl. centralbanker lärt sig att de kan samordna sina insatser, till skillnad från vad de gjorde under subprime-krisen tidigare i höstas. Idag offentliggjorde de att de hade handen på hanen när börserna dök, och sköt in mer pengar på marknaden (vilket - kortsiktigt - löste problemen och nedgången vändes till en uppgång). Det är svårt att se detta som annat än konstgjord andning till marknader i gungning.
DN skriver att "Centralbankernas syfte är att öka likviditeten på de ansträngda internationella finansmarknaderna, det vill säga minska bristen på pengar". För en monetarist skulle detta vara motsägelsefullt, eftersom centralbanker även ska begränsa inflationstakten (något man förvisso inte alltid lyckats med), vilket inte uppnås särskilt väl genom att minska riskerna för finansmarknadsaktörer genom räntesänkningar och återkommande inskjutningar av likvida medel.
Som Erik argumenterade när vi senast hade uppe centralbankers roll till diskussion här på bloggen så kan man se skapandet av stabilitet och förtroende i det finansiella systemet som den viktigaste uppgiften för centralbanker. Men om man ser centralbanker som föräldrar och finansiella marknader som bångstyriga småbarn så kan analogvis centralbankerna inte alltid komma till räddning när finansmarknaderna gjort något dumt, utan att samtidigt på något sätt kommunicera att "barnen" uppfört sig på ett opassande eller ohållbart sätt. Det skulle leda till alltför generös kreditgivning (vilket kan analogvis kan beskrivas som att barnen tillåts äta för mycket lösgodis på lördagen) inom det givna systemet - något som centralbankerna sen får städa upp efter, för att undvika en fullständig krasch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar