måndag 17 mars 2008

Asymmetrisk information och den högre utbildningen

Högre utbildning har flera ekonomiska aspekter som är intressanta, såväl på output- som input-sidan. Den utbildning som är mellan den högsta graden av förväntad utbildning (förut grundskolan, idag i praktiken gymnasiet) och forskningen ges lätt en instrumentell roll, till exempel en klassmönsterbrytande (genom att mål om att fler ska läsa vidare sätts av staten) eller en arbetsmarknadspolitisk (genom att - lite ironiskt kan man tycka - mål om att fler ska läsa vidare sätts av staten).

Högre utbildning brukar också tas som ett exempel på ett sätt att undvika s.k. adverse selection. Adverse selection uppstår när en part i ett avtalsförhållande har mer information (även känt som asymmetrisk information, vilket var föremålet för ekonomipriset till Nobels minne både 2001 och 2007) än motparten och anpassar sitt agerande därefter, på ett sätt som får negativa konsekvenser på det hela taget. Det mest typiska exemplet är försäkringar. En person med ett visst beteende, som är risktagande i högre utsträckning av andra, kommer "tjäna" på en försäkring som t.ex. täcker sjukhuskostnader vid skador, medan försäkringsbolaget helst vill ha många kunder som aldrig utnyttjar sin försäkring. Bolaget kan inte veta vilken kund som är vilken typ och den premie som sätts kommer vara fördelaktig för några, men mindre så för andra, vilket kommer leda till ett skevt urval som urholkar försäkringen på sikt.

Analogin med utbildning handlar om att högre studier - som ju är en investering den enskilde gör, i huvudsak i högre lön efter avslutade studier, eftersom man avstår från arbetsinkomster under studietiden, och samtidigt skuldsätter sig genom studielån - är en signal gentemot kommande arbetsgivare att man är en person som är beredd att investera i sin framtid, och därmed kommer göra ett bra arbete. Arbetsgivare vet ju nämligen inte bara utifrån utfästelser om färdigheter vem av de sökande som faktiskt har det som krävs, utan signalverktyg som detta. (Sen finns det ju många andra poänger med högre utbildning, men de är inte huvudsakligt relevanta i detta sammanhang.) Utbildningars längd motsvarar den mängd tid som vid en analys av ens möjligheter och arbetsmarknaden framstår som rationell att investera i en kommande högre lön.

Nu är detta självklart en väldigt stiliserad modell, men några viktiga slutsatser kan (eventuellt) dras. En är att olika åtgärder från staten, som gör det "billigare" att investera i studier, kommer att ställa denna signalmekanism på ända, och göra arbetsgivare mer vaksamma och mindre benägna att se högre utbildning som en sådan given garanti för att personen de eventuell ska anställa är högproduktiv. Kvantitetsmål eller studielön fastställda av staten är sådana åtgärder, som gör att fler studerar än det är ekonomiskt effektivt, vilket genom detta ändå till slut drabbar studenterna själva när de sedan ska söka jobb.

Det med adverse selection närbesläktade begreppet moral hazard (båda brukar sorteras under kategorin "marknadsmisslyckanden", och som båda handlar om asymmetrisk information-problematiken) är också relevant vad gäller högre utbildning. I det senare handlar det om att en part ändrar sitt beteende efter att ett avtal kommit till stånd, generellt till ett mer risktagande/slarvigt/icke-rationellt beteende. Om vi återvänder till exemplet försäkringar så undviks moral hazard-problematiken genom självrisker som försäkringstagaren måste betala själv, som fungerar som en "tröskel" mot alltför stort utnyttjande. Analogvis kan (låga men symboliska) studieavgifter ses som en sådan självrisk i den högre utbildningen. När det är "för billigt" att utbilda sig - vilket är närmast oundvikligt utanför modellen, men oaktat detta kan modellens slutsatser ändå användas - leder det nämligen till att det "går inflation" i högskoleutbildning: för många utbildar sig - till nackdel för studenterna själva, återigen. Ett sätt att komma till rätta med detta är att ha avgifter till studierna som fungerar som tröskel och förhindrar inlåsningseffekter (som kan vara knepiga att ad hoc-åtgärda).

Studieavgifter har naturligtvis fler dimensioner än denna. Däremot är det intressant att idén har framförts av lite olika parter i debatten på sistone.

tisdag 11 mars 2008

USA hankar efter med bolagsskattesänkningar

Sverige må vara ett högskattesamhälle, men vissa skatter har vi mindre problem med än andra länder.

Bolagsskatten kan sägas vara på en förhållandevis konkurrenskraftig nivå i Sverige. Nu beror detta naturligtvis på vilket land man jämför med: Sveriges 28% står sig slätt mot t.ex. Irlands 12,5% eller Slovakiens 19%, men ett land som - lite förvånande - ligger avsevärt högre är USA, på 35% (eller över 39%, beroende på hur man räknas). USA ligger faktiskt väl över OECD-snittet på 28,5%. (OECD-siffror härifrån.)

Att USA hamnat över snittet beror främst på att många andra länder sänkt sina bolagsskatter under de senaste åren, enligt Alex Brill vid AEI. Han förklarade i en podcast i höstas hur det kan sägas finnas en Lafferkurva för bolagsskatter (Cato utreder det kortfattat i ett paper här och i en artikel här), genom att en för hög skattesats helt enkelt hämmar företagandet (studien finns här). Att sänka skattesatsen behöver inte betyda sänkta skatteinkomster för staten; Irland är ett exempel på hur sänkta företagsskatter kan locka fram nytt företagande (även om det till viss del säkert kan tillskrivas skattekonkurrens mellan jämförbara länder (inom EU) snarare än nyföretagande).

Brill menar att en skattesats runt 26% tycks vara den bästa nivån för att maximera skatteinkomsterna. Detta torde dock vara väldigt föränderligt över tiden, och samvariera med förändringar i andra skatter (främst på arbete). Hur som helst är det nyttigt att den tiden är över då det var en vida utbredd uppfattning att man kunde beskatta företagen hur hårt som helst utan att det fick negativa effekter. Istället är det nu snarare en praktisk fråga än en ideologisk.

Här lite matnyttig fakta på ämnet från Tax Foundation.

Celebert beröm

Finansminister Anders Borg är känd för att läsa mycket och ofta basera sin politik på ekonomisk forskning. Han inledde själv forskarstudier vid Stockholms universitet, dock utan att lägga fram någon licentiat- eller doktorsavhandling.

Nyligen fick ekonomen och Ratioforskaren Andreas Bergh en kommentar på sin blogg angående sin bok "Den kapitalistiska välfärdsstaten" (som jag recenserat) signerad "Anders Borg". Nu finns det ganska många Anders Borg i Sverige, men enligt källor på Ratio så ska en kontroll med finansministerns pressansvariga ha givit vid hand att det faktiskt är han som ligger bakom kommentaren.

I och för sig kanske det inte var helt otroligt att han skulle berömma just Berghs bok... =)

lördag 1 mars 2008

Spelmarknader som analysverktyg

I sin senaste - mycket läsvärda - bok, "The myth of the rational voter" (ett utdrag finns här, dock utan avsnittet relevant för det nedanstående), tar Bryan Caplan upp exemplet med PAM, Policy Analysis Market, ett verktyg som sattes upp av en underavdelning till det amerikanska försvarsdepartmentet. Genom PAM kunde människor lägga bud på olika frågeställningar kring säkerhets- och försvarsfrågor. Två kongressledamöter riktade kritik mot PAM, och menade att det uppmanade till terrorism, eftersom en del av frågorna handlade om risken för terrorattentat, mot USA och annorstädes. Verktyget fick uppmärksamhet och stark kritik även från annat håll, och lades snabbt ned. (Mer om PAM finns att läsa bl.a. här.)

Problemet som Caplan pekar på är att detta var en reflexreaktion, utan egentlig eftertanke. I själva verket har det konstaterats att vadmarknader är mycket bra på att ge indikationer kring vad som är riktiga analyser och policybeslut i en given situation, och även hur val kommer att utfalla.

I Newsweek rapporterades nyligen att vadmarknader för politiska händelser har blivit mer och mer populära runtom i Asien. Intressantast är kanske hur taiwanesiska Centre for Predicition Markets satt upp en vadslagning (dock ej med riktiga pengar) om det kommande presidentvalet i slutet av mars.

Det intressanta ur ekonomisk synpunkt med vad är hur de kan användas för att förutsäga resultatet av processer som val, marknadsbeteenden eller agerande i kritiska situationer. Analysen av vadmarknader faller inom området spelteori, som varit det område inom vilket flera forskare som belönats med ekonomipriset till Nobels minne på senare år varit aktiva. Det är inte orimligt att gissa att kommande års spetsekonomiforskning och ekonomipris kommer röra sig inom området spelteori.

Kanske kan man slå vad om det sistnämnda?