Financial Times skriver idag om hur EU:s förstainstansdomstol i juli har gett kommissionen och konkurrensinstansen pisk för dess taffligt skötta juridiska process när man stoppade samgåendet mellan Schneider och Legrand 2001. Schneider har krävt nästan 1,7 miljarder € i ersättning av kommissionen. Konkurrensinstansen avser nu försöka få EG-domstolen att upphäva förstainstansens beslut - man är rädd att det kan bli ett prejudikat som kan bli kostsamt vid liknande fall framöver.
Självklart är det inte bra om kostnaderna för EU blir högre än de behöver vara. Men här föreligger en viktig konflikt där det gäller att inte hamna fel: företagen som vill göra fusioner eller uppköp handlar bara utifrån vad som är rationellt och möjligt på marknaden. Om EU:s konkurrensverk sedan vill sätta käppar i hjulet av någon anledning är det minsta man kan begära att det genomförs på ett juridiskt korrekt sett. Kan inte EU:s företrädare ens uppbåda den kompetensen så är företagen värda varenda €-cent i ersättning. (Nu gissar förvisso domstolen att ersättningen i det aktuella fallet inte komemr bli högre än ca 400 miljoner €, men det är ändå en skaplig summa och en välbehövlig näsknäpp för de som tror att ingrepp i marknadsekonomin kan ske godtyckligt.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar