Ett problem som är centralt i förståelsen varför statens inflytande över ekonomin bör vara begränsat är informationsproblemet - information om vad som behöver göras, av vem, hur, och vilka konsekvenser det får kan aldrig samlas tillräckligt väl av en enda (central) part. Detta var ett av Friedrich Hayeks och Ludwig von Mises viktigaste argument i den s.k. kalkyleringsdebatten under 1920-talet och framåt (mer angående denna debatt och Mises här och här).
En intressant aspekt av detta är regeringars förhållande till kontemporär forskning. Bör politisk-ekonomiska beslut utgå från det för stunden rådande förhållandet, eller bör de bygga på mer principiell grund?
John James Cowperthwaite, som dog i januari förra året, var finansiell sekreterare i Hong Kong under 1960-talet. Istället för att planera rekonstruktion fann han att ekonomin hämtade sig väl av sig själv, och valde därför att staten inte skulle intervenera i ekonomin. Detta anses generellt ha bidragit till Hong Kongs ekonomiska mirakel.
En i detta sammanhang intressant sak med Cowperthwaite var att han vägrade samla in ekonomisk statistik för Hong Kong överhuvudtaget, eftersom han befarade att regeringen skulle vilja använda denna för att lägga sig i ekonomin och försöka styra den på olika sätt. "If I let them compute those statistics, they’ll want to use them for planning", lär han ha sagt till Milton Friedman.
Den centrala planeringen, oavsett hur goda dess avsikter må vara, kommer alltid lida av informationsproblemet: det går inte göra analyser av kausala konsekvenser i ett evolutionärt system som utgörs av tusentals och åter tusentals individuella beslut varje dag, oavsett hur bra statistik man än har - i alla fall inte under längre perioder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar