För det första menar Erik att det är centralbankens - i detta fall Fed - uppgift att "inskjuta lite förtroende" i en marknad som gungar pga osäkerhet kring förväntningar och kommande utveckling och kreditgivning. I detta kan jag hålla med, men det är å andra sidan en positivistisk slutsats: eftersom centralbankerna har denna givna uppgift så är det rätt att de fullföljer den. Javisst. Men är det rätt att det är deras uppgift?
Frågan kan bemötas på två sätt - pragmatiskt och principiellt. Pragmatiskt är det mycket riktigt svårt att se det felaktiga i att centralbanken agerar för att uppnå funktionella och önskvärda mål som stabilitet, tilltro och tillväxt i ekonomin. Principiellt kan man dock fråga sig - möjligen aningen kontrafaktiskt, men ändock - vad som hade hänt om centralbanken inte kliver in och "justerar" en utveckling. Alla ser den stora nedgången/kraschen hägra när orosmoln hopar sig, men samtidigt anses nedgångar generellt vara naturliga justeringar av tidigare uppgångar (i en konjunkturcykel). Tilltron till centralbanken som nödvändig aktör för att stabilisera marknadsrörelser bygger på en bristande tilltro till att marknaden skulle kunna sköta detta av sig själv. Men aktörer på de finansiella marknaderna agerar inte fullt ut som att det handlade om en marknad om det finns en "korrigerande" kraft där i bakgrunden...
Förvisso kan man med fog hävda att det inte finns något egenvärde i att minska centralbankers inflytande, speciellt inte om det sker till bekostnad av en stabil marknad. Men i "stabilitetsskapandet" ligger också risken att centralbanker vill ta sig excesser i regleringen av marknaden. Eller hur ska man annars se på vice riksbankschefen Lars E O Svenssons (som Erik citerar i ett annat sammanhang) uttalande (DN 23/8, min fetning):
En annan [tanke om utveckling av inflationsmålspolitiken] är att längre fram
ta upp diskussionen om ett prisnivåmål där Riksbanken avsiktligt och tydligt
skulle styra prisutvecklingen mot en på en förhand bestämd nivå.
- Detta är något som diskuteras i delar av centralbanksvärlden och i forskarkretsar,
förklarar Lars E O Svensson.
4 kommentarer:
"men samtidigt anses nedgångar generellt vara naturliga justeringar av tidigare uppgångar (i en konjunkturcykel)."
Är du säker på att det är en så generell åsikt? Det är väl mest österrikarna som tycker det?
Mitt intryck att det är en generell åsikt inom neoklassisk nationalekonomi. Någon med mer poäng i nek än jag kan dock gärna upplysa om ifall det inte stämmer.
Min åsikt baserar sig mest på följande artikel av Krugman http://www.pkarchive.org/cranks/hangover.html
Den är en bra kritik av österikarnas konjunkturteori men vänder sig också mer allmänt mot tanken att lågkonunkturer är en nödvändig korrigering av högkonjkunkturer.
Finns en mening i tredje stycket från slutet som passar rät bra in på mig...
Men jag tycker han tar lite väl lätt på inflationshotet?
Skicka en kommentar